Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Journey to Silius (NES, 1991)
Innan du läser vidare - klicka här - och återgå sedan till artikeln.
Musiken du hör är ännu ett bevis på att 90-talsutvecklaren Sunsoft hade stenkoll på hårdvaran i Nintendos åttabitarsmaskin. Stycket kommer från första nivån av Journey to Silius och denna ljudbomb briserade för oss här i Sverige år 1991.
Journey to Silius till NES från 1991.
Sunsofts musik stod ut tack vare att de använde sig av ett programmeringsknep som bytte kanalanvändningen. Basljud och dess slingor spelades upp via samplingskanalen, som normalt används för andra ljud, medan den normala baskanalen användes kreativt för att skapa rytmen - och därmed uppstod en helt ny ljudkaraktär.
Ursprungligen var det meningen att Journey to Silius skulle baseras på filmen Terminator från 1984, men Sunsoft förlorade rättigheterna och tvingades därmed byta ut en del grafik och ljud och dessutom ändra storyn. Det finns dock en del småbevis kvar, som inte minst märks på slutbossen, men du kan också ana en del likheter i intromusiken här.
Journey to Silius är ett klassiskt plattformsspel om personlig hämnd och mänsklighetens räddning. Det har supertajta kontroller och för den tiden superb grafik. Som vanligt briljerar Sunsoft med stämningshöjande mellansekvenser och fem olika banor - ett måste i spelhyllan för retrospelare och älskaren av plattformsspel.
För mer info om retromusik och specifikt hur Sunsoft skapat sina melodier, kan ni kika på den här fantastiske ljuddesignerns filmer som förklarar en del kring Nintendo och dess ljudchip.
Veckans Retrokalkon: Barbie (NES, 1991)
Det finns som bekant bra spel som - av olika anledningar - förlorat sin licens, och ett par gömda guldkorn som lyckats behålla den hela vägen. Sen finns det en väldigt överrepresenterad kategori; förbannat usla produkt- och filmlicensspel - och Barbie är just ett sådant.
Barbie till NES från 1991.
Barbie är dessutom ett av få Nintendo-spel som riktades direkt till flickor. Det handlar om ett ytterst uselt plattformsspel med värdelösa kontroller, hemsk musik och grafik som faktiskt gör ont i ögonen.
Varje nivå representerar en dröm i vilken Barbie behöver jaga "Z" för att vakna upp. Därför är också fiender och miljöer så surrealistiska att det vore inte konstigt om barnen fick mardrömmar av den hemska upplevelsen - i stället för en njutbar upplevelse med sin favoritleksak.
Sverige hade turen att ha Bergsala som importör; de agerade ett bra filter mot den ruttna stank Barbie och andra likaledes hemska spel spred kring sig, och spelet togs faktiskt aldrig hit.
I dag hittar det tyvärr ändå hit via exempelvis Tysklandsimport, då spelet lanserades i stora delar av övriga Europa.
