Spelet är inte uppbyggt kring olika klasser som väldigt många andra rollspel gör. Istället samlar du på dig erfarenhetspoäng i spelet, vilka du kan använda för att bygga upp din karaktär med de karaktärsdrag som du själv vill spela efter. I mångt och mycket innebär det att du till viss del kan vara både krigare och tjuv på samma gång i den utsträckning som du själv vill. Utöver erfarenhetspoängen använder du även intjänade guldpengar för att påverka ens förmågor.
Det här systemet tycker jag fungerar riktigt bra förutom för en liten detalj. Det kan nämligen vara svårt och ganska tidsödande att samla på sig guld i fall jag har spenderat mina poäng "fel" eller bara vill bli bättre för att kunna plocka ner de där irriterande fienderna som står mellan dig och den stora skattkistan.
Att samla på sig pengar i onlinerollspel brukar enkelt gå till på så vis att du ställer dig vid ett gäng fiender och dödar dem, väntar på att de ska återupplevas och för att sedan döda dem igen. I Risen 2: Dark Waters är en död fiende död oavsett hur länge du väntar vid dess lik.
Själva förmågorna du kan lära dig känns som en frisk fläkt i rollspelsdjungeln. Allt från standardattribut som mer styrka i svärdslagen till att träna apor för att skicka iväg dem på guldjakt samt papegojor som gör livet surt för dina fiender.
Musiken i Risen 2
"Äntligen en speltillverkare som inte förutsätter att dess spelare är ett gäng IQ-befriade potatissäckar."
De få minispelen som existerar i spelet känns naturliga och inte påklistrade som det annars lätt blir när huvudspelet avbryts. Min favorit är helt klart romdrickarspelet, där du ska försöka så snabbt som möjligt att dricka upp rommen ur fem glas som står framför dig. Svårigheten här är att siktet och synen blir svajigare ju mer du dricker.
Den spelvärld Risen 2: Dark Waters består utav är ett gäng öar som du så småningom kan röra dig fritt emellan för att utföra dina uppdrag i den ordning du vill. Mellan varje ö är det en liten laddningstid, men när du väl är på en ö är det fritt från sådana störande moment.
Något som jag brukar störa mig på rejält i dagens spel är den standardiserade pilen som ständigt gör mig påmind om det är dags att göra en U-sväng snarast möjligt. I Risen 2 existerar inget sådant och det är en stor befrielse och inlevelseinjektion som heter duga. Äntligen en speltillverkare som inte förutsätter att dess spelare är ett gäng IQ-befriade potatissäckar.
