Förhandstest: Resistance: Burning Skies

Jag älskar min PlayStation Vita.

Sedan lanseringsdagen har jag vårdat den ömt och fått flera timmar underbar spelglädje från den bärbara monstermaskinen. Men det har saknat något, en riktig så kallad killer-app, som gör att jag inte kan släppa den utan bara måste spela vidare. Ett släppschema som just nu ser ganska tomt ut har inte gjort saken bättre.

Därför hade jag höga förväntningar när förhandskoden till Resistance: Burning Skies hamnade hos mig. Jag har alltid gillat Resistance-spelen överlag och tycker att seriens tredje del till PlayStation 3 hör till generationens bästa actionspel. Så jag hoppades verkligen att världens första bärbara skjutare med dubbla analoga spakar skulle leverera.

I Resistance: Burning Skies kontrollerar du brandmannen Tom Riley som hamnar mitt i en invasion iscensatt av utomjordiska Chimera. Kronologiskt utspelas Burning Skies mellan Resistance 1 och 2, när de ondskefulla rymdvarelserna invaderar USA, och det märks direkt att utvecklarna på Nihilistic vet vad de håller på med.

Redan ett par minuter in i spelet sitter nämligen Resistance-känslan som en smäck. Kontrollerna fungerar precis så bra som jag förväntat mig, även om det tog ett par minuter att vänja mig vid det faktum att jag faktiskt spelar en förstapersonsskjutare på en bärbar konsol.

Det enda klagomålet jag har angående kontrollerna är hur de tvingar mig att använda den tryckkänsliga skärmen för saker som att kasta granater och öppna dörrar. Att behöva dubbeltrycka på den tryckkänsliga ytan på baksidan av konsolen bara för att springa känns också lite märkligt, annars fungerar kontrollerna felfritt.

Grafiken är väldigt trevlig, även om jag stötte på ett par rejäla buggar när det gäller texturerna. Förhoppningsvis är detta något som är fixat tills dess att spelet släpps.

Jag fick testa tre nivåer av spelet och de var samtliga välgjorda och spännande, även om svårighetsgraden var i det enklaste laget även på den normala inställningen. Men känslan fanns ändå där, som sagt, vilket är huvudsaken.

Dessa tre nivåer bjöd på strider i lagerlokaler, på New Yorks gator och på George Washington-bron - så variationen var det inget fel på. Jag ställer mig dock en smula skeptisk till valet att introducera nya typer av Chimera-fiender som inte dykt upp i Resistance 2 eller 3, som ju kronologiskt utspelas efter Burning Skies. Men precis som med kontrollerna är detta bara småsaker i sammanhanget, då spelet överlag känns riktigt bra.

Troféerna är också bra och hyfsat lätta att få tag på, och för den som vill samla allihop finns det ett smidigt system som visar hur långt du har kvar till en viss trofé och liknande.

Så...kan Resistance: Burning Skies bli den måste-ha-titel som PlayStation Vita behöver? Jag tror faktiskt det.

Enspelarkampanjen bådar gott efter de tre nivåer jag spelat och med löfte om ett spännande flerspelarläge verkar det som att Nihilistic lyckats förvalta arvet efter Insomniac på ett väldigt bra sätt. Den största bedriften är att jag aldrig tänker på att jag spelar en förstapersonsskjutare på en bärbar konsol, utan det skulle lika gärna kunna vara på mitt PlayStation 3 och det är ingen dålig prestation.

Nu väntar jag med spänning på att spelet ska släppas så att jag får avsluta striden som jag påbörjat.