Eurogamer.se

Recension: Datura

Koka soppa på en spikklubba

Spikklubban, med latinska namnet Datura stramonium, är en ganska sällsynt blomma i Sverige, men hittas på havsstränder, hamnar eller vid vägrenar i södra eller mellersta delarna av vårt land.

Den blir från 20 till 120 centimeter hög och blommar normalt ut mellan juli och oktober i en vacker vit, gränsande till violett, tratt. Efter pollinering producerar den en liten äggliknande frukt, cirka 3,5 till 7 centimeter stor, och täckt av taggar. Inte helt olikt en kastanj, fast vit.

Då spikklubban dels luktar ganska illa, innehåller en del kraftiga hallucinogener och faktiskt är giftig är den inte särskilt vanlig eller populär som husplanta. Tillsammans med alruna, belladonna och bolmört brukade häxor förr i tiden blanda ihop en salva av spikklubbor som sades ge "en spirituell resa". En del tror att de mytomspunna resorna till Blåkulla helt enkelt kan ha varit narkotikarus.

Denna kuriosa, och blommans dualitet, är en tydligt inspirationskälla för den polska demogruppen Plastic, vars senaste verk heter just Datura, från blommans latinska namn. Jämfört med deras tidigare produkt Linger in Shadows är Datura mycket mer spelifierat, men behåller fortfarande tydliga drag från demoscenens glada dagar då realtidsrendering, transformering och visualisering av märkliga fenomen var kung. Stil över substans, helt enkelt.

"Datura bör definitivt spelas med hjälp av PlayStation Move."

Ny trailer för PS3-spelet Datura

Jag vaknar efter en inledande scen upp i en skog. Det känns som höst; gulbruna löv virvlar runt vackert i luften, och täcker även marken. Träden står kala och skogen i sig känns ödslig, så när som på en gris som ligger och vilar i en lövhög. Vad gör jag här? Vem är jag? Och framförallt - hur kom jag hit?

Något mystiskt hägrar över skogen och det dröjer inte länge förrän jag förstår att jag varken är ensam eller vid mina sinnens fulla bruk. Här och där i små dungar växer nämligen ett par blommor av just släktet spikklubba. Att utforska skogen och finna svar på mina frågor verkar vara målet. Men det är inte målet som är det intressanta här, det är resan; trippen - det hallucinatoriska.

Datura bör definitivt spelas med hjälp av PlayStation Move. En hand representerar nämligen i detta fall handkontrollen och minsta lilla rörelse, vridning eller rotation av denna påverkar handen på samma sätt. Med kreativt manipulerande av min PlayStation Move utforskar jag skogen, rör vid träd, sveper undan grenar eller kastar potatisar.

Upplevelsen känns dock splittrad - Plastic verkar inte riktigt ha varit helt klara med vad målet med produkten ska vara. Antingen är det en teknikdemo för att visa hur rörelsekontroller kan användas inom interaktiv konst, vagt förklätt till ett psykologiskt intressant äventyrsspel - men isåfall ett äventyr som samtidigt är så avskalat från alla genrekonventioner att det blir väldigt simplistiskt.

Eller så är det helt enkelt fråga om ett pretentiöst och postmodernistiskt konstverk.

Datura-utvecklaren presenterar ny Alternative Reality-teknik

Datura är en kort, vacker, livfull och märklig upplevelse, minst sagt. Jag vill nog påstå att det är en upplevelse som få spelare kommer att uppleva igen. Den underliggande berättelsen är subtil och nästan David Lynchiansk i sin extremt avskalade form. Det är upp till mig som spelare att knyta ihop händelser, tolka och försöka förstå. Efter två genomspelningar, med ganska varierade resultat, är jag nämligen inte särskilt mycket närmare en lösning på problemet. Snarare växer fler frågor fram och teorier jag tidigt formade slås i kras.

Som upplevelse, eller hallucinogensimulator, är Datura oavsett väldigt mäktigt. Vad som lurar härnäst är aldrig uppenbart, förutsägbart eller särskilt långdraget. Att speltiden generöst räknat inte varar mer än på sin höjd nittio minuter är garanterat en faktor.

Om jag skulle betygsatt upplevelsen i sig hade betyget blivit annorlunda, men Datura tappar tyvärr en del på att de spelmekaniska delarna inte är särskilt välintegrerade (eller intressanta nog) i denna interaktiva saga. Som en rent visuellt, icke-kronologiskt och interaktivt konstverk är det dock fasligt imponerande, precis som Linger in Shadows.

6 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Datura Fredrik Johansson Koka soppa på en spikklubba 2012-05-16T10:00:00+02:00 6 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!