Varför börjar spelmusiken låta likadant som i filmer, och är det en naturlig utveckling att spel under de senaste decenniet tappat sina melodier? Eller är det tvärtom två separata utvecklingsspår i vilket storspelens filmiska musik går åt ett håll och de mindre, nedladdningsbara indiespelen åt ett annat?
"Det där är riktigt bra frågor och jag har väl själv märkt en liknande trend; förmodligen kräver dock svaren kanske egentligen mer analys och eftertanke än vad som är möjligt här.
Men som professionell musiker vill jag påstå att bristen på hållbara melodier i spel är ett resultat av begränsad budget, snäva tidplaner eller helt enkelt dålig kommunikation, vilket gör att kompositören missar de djupare känslorna och stämningen som behövs för själva musikprocessen. Det landar i sin tur ofta i ett säkrare och mindre vågat, men ofta mycket mer generiskt, resultat."
Att vara spelmusiker för 25 år sedan krävde sin man (vilket det oftast var). Inte nog med att du skulle komma på melodier som fastnar i huvudet - du var även tvingad att på ett eller annat sätt engagera dig i programmering eftersom trackerprogram, och annan mjukvara för att skapa musik, inte fanns tillgängliga för alla. Annat är det i dag.
"Kanske är det så enkelt att riktigt skickliga musiker faktiskt är en bristvara nuförtiden. Med dagens breda tillgänglighet av både högkvalitativa och överkomliga virtuella instrument och ljudbibliotek är det betydligt enklare för 'vem som helst' att skapa musik som låter okej.
Jag säger inte att detta är dåligt, för musik förenar ju både människor och visioner, men spelmusik både behöver och förtjänar en unik själ - som faktiskt bara en riktigt bra musiker kan leverera. Musiken är spelets extrakaraktär som ofta står för känslorna; om denna agerar dåligt kommer det att märkas", förklarar Pulkkinen.
"För 25 år sedan befann sig spel på en abstraktionsnivå som inte längre gäller."
Så om spelbranschen år 1987 innehöll endast en handfull musiker med hög teknisk kompetens, och dagens motsvarighet består av tusentals glada amatörer - fortfarande med en handfull professionella kompositörer i spetsen - vad har det burit med sig för spelmusikens del, om vi bortser från den generella tekniska utveckling som såklart skett över 25 års tid?
Film- och spelkännaren Orvar Säfström har under våren åter varit aktuell med sina spelmusikkonserter från Malmö i söder till Umeå i norr, och vi vet att han och kollegan Magnus Johansson genom åren gått igenom tusentals melodier i jakt på lämpligt material. Ivriga att få höra fler röster i ämnet begav vi oss till hans hem, tillika kontor, i Malmö för en lektion i spelmusik.
"För 25 år sedan befann sig spel på en abstraktionsnivå som inte längre gäller. En hoper pixlar kunde symbolisera en bil, en figur eller ett rymdskepp och spelaren fick själv fylla i resten med sin fantasi. Saker som spelomslaget och framförallt spelmusiken var ledtrådar till vilken känsla det var meningen att spelaren skulle uppfyllas av bakom joysticken", berättar Säfström och drar snabbt igenom en mängd referenstitlar som exempel.
