Eurogamer.se

Recension: MUD: FIM Motocross World Championship

Eurogamer Sverige recenserar MUD: FIM Motocross World Championship (PC, PlayStation 3, Xbox 360), ett spel gjort av Black Bean Games och Milestone

Jag har aldrig varit något större fan av motocross som sport. Min erfarenhet sträcker sig till att jag körde moped på en crossbana i min ungdom, men där slutar det. Spel baserade på sporten har jag däremot haft större glädje med. Spel som Motoracer 1 och 2 samt Motocross Madness 2 har gett mig åtskilliga timmar av underhållning. Därför var det med en positiv inställning som jag tog emot MUD: FIM Motocross World Championship.

Men redan på startmenyn började varningsklockorna att ringa så smått, när loggan för energidrycken Monster tog upp stora delar av skärmen. Att företag från verkliga livet marknadsför sig i spel, och kanske främst sportspel, är inget nytt och nödvändigtvis inget negativt. Men när ett företag tar så otroligt mycket plats känns det lite olustigt. Monster och dess logotyp dyker även upp på reklambanners runt om alla banor i spelet och din förare kan dricka energidryck för att få en extra boost.

"Att företag från verkliga livet marknadsför sig i spel, och kanske främst sportspel, är inget nytt och nödvändigtvis inget negativt. Men när ett företag tar så otroligt mycket plats känns det lite olustigt."

Snart börjar hela spelet kännas som ett av de gamla titlarna som jag fick tillsammans med frukostflingorna eller med godispåsen när jag var yngre, till exempel spel som Patrick Polly Swooshball Challenge, som baserades på en reklamfilm för godiset Polly. Visst är det så att just Monster är en av de största sponsorerna för den riktiga motocross-serien, men det behöver inte kännas som att hela utvecklingskostnaden kommer från Monster.

MUD Fim Motocross World Championship-trailer

Varningsklockorna fortsätter att ringa, då jag snart märker att spelet är en riktig soppa. Till tonerna av värdelös collegerock börjar jag med att välja en förare och den enda som är upplåst inledningsvis är den blonde, vikingalike tysken Lars. För att låsa upp någon av de tre andra förarna måste jag vinna tävlingar och samla på mig poäng. Dessa andra förare är minst lika stereotypa som Lars och jag fastnar för den unge japanske föraren enbart för att hans smeknamn är Raiden.

Poängen som du tjänar används inte bara för att köpa förare, utan även för att uppgradera deras förmågor i fyra olika kategorier, samt även för att låsa upp nya tävlingar, köpa fler energidrycker eller för att uppgradera min motorcykel. Allt detta fungerar helt okej, men det är själva tävlandet som är spelets största och svagaste del.

När jag väl startar mitt första race rasar nämligen allt samman. Kontrollen är sladdrig, kollisionsfysiken är i princip ickeexisterande och grafiken ser ut som ett PlayStation 2-spel med något skarpare upplösning. Jag finner mig snabbt frustrerad av det faktum att jag ibland kan köra full fart in i en vägg utan att falla av motorcykeln, bara för att i nästa ögonblick totalkrascha för att jag råkade röra vid en motståndares bakhjul.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!