Recension: MUD: FIM Motocross World Championship • Sida 2

Denna typ av inkonsekvent spelmekanik genomsyrar hela spelet. Allra tydligast blir det när jag ska genomföra en så kallad "Scrub", alltså att jag i ett hopp lägger ned motorcykeln på sidan i luften för att sedan räta upp mig innan jag landar igen. Lyckas jag med detta kan jag använda mig av en kort boost för att förbättra min tid med ett par tiondelar. Det finns två problem med detta system. Först och främst är ett lyckat genomförande av en Scrub lika slumpmässigt som att singla slant och samtidigt är den belönande boosten så obetydlig att jag inte hade märkt den om inte sidorna av skärmen blivit suddiga för att indikera att "nu går det fort!".

De olika speltyperna är inte heller något att hänga i granen då vi bjuds på vanliga race, elimineringstävlingar där det gäller att hålla sig i täten för att inte åka ut, stationslopp, race man mot man och även ett trickläge. De fyra förstnämnda kontrolleras alla på samma sätt, då det i princip enbart handlar om att ta sig runt en bana så snabbt som möjligt. För variationens skull finns det då antingen många motståndare, inga motståndare eller bara en motståndare.

Trickläget är en katastrofal historia i sig, men lyckas ändå vara spelets mest underhållande del. Jag kan välja mellan sex olika nivåer, som förutom miljöerna visar sig vara ungefär identiska. När jag väl valt en nivå hamnar jag i det som närmast kan beskrivas som en öppen park fylld med ramper och inget annat än ramper. Där förväntas jag köra runt och utföra olika trick för att tjäna in poäng som jag sedan kan använda för att låsa upp fler trick. Detta är en hyfsad idé i teorin men det blir snabbt gammalt när jag under de första loppen tvingas åka runt och utföra samma sex till sju olika trick gång på gång på gång.

Samtidigt är kontrollen mer bångstyrig i detta läge. Flera gånger har jag försökt genomföra en bakåtvolt med motorcykeln, vilket ska vara så enkelt som att föra styrspaken bakåt. Men under ungefär hälften av dessa tillfällen har motorcykeln börjat att rotera runt andra axeln också, vilket mer ofta än sällan resulterat i rejäla krascher.

Efter att ha slitit mitt hår i frustration ett par minuter så blir allting plötsligt klart för mig vad som är det egentliga problemet med MUD. De italienska utvecklarna på Milestone (som också ligger bakom de betydligt bättre SBK-spelen samt WRC 2) har inte kunnat bestämma sig om de vill göra en arkadracer eller en simulator.

När jag och de andra förarna kör omkring på de leriga banorna bildas det fåror i marken, men dessa påverkar inte fästet eller hur vi tar oss fram överhuvudtaget. I SEGA Rally från 2007 påverkades körningen av hur väglaget såg ut, så varför inte i MUD? Därför att utvecklarna inte vet vad de har velat göra.

Ska jag säga något bra om spelet får jag ändå medge att det finns gott om innehåll och saker att göra. Problemet är att det känns mer som en syssla än ett nöje. Hade Milestone valt att göra MUD till en renodlad simulator eller ett arkadspel, samt tonat ner all Monster-reklam och förpassat soundtracket till de sälla jaktmarkerna, hade vi kunnat få ett riktigt underhållande spel. Inte ens en nivå från svenska Uddevalla kan rädda detta totala klavertramp från att vara ett riktigt skräpspel.