Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Peter Shilton's Handball Maradona (C64, 1986)
Kikar du på listor över världens genom tiderna bästa fotbollsspelare är det några klassiska namn som ständigt dyker upp; Pelé, Zinedine Zidane och Diego Armando Maradona. I Mexiko-VM '86 möttes Maradonas Argentina och Peter Shiltons England i den kvartsfinal då uttrycket Guds hand blev känt i och med att Maradona helt enkelt boxade in bollen i duell med Shilton som stod i mål.
Peter Shilton har spelat fler landskamper för England än någon annan, hela 125 stycken.
Förutom att den långa titeln Peter Shilton's Handball Maradona anspelar en hel del på denna händelse engelsmännen vägrar glömma, så är spelet inget mindre än ett mycket primitivt men beroendeframkallande målvaktsspel. Du står helt enkelt i mål och i varje match spelas ett antal situationer upp i vilka du ska rädda alla skotten för att ta dig vidare till nästa nivå.
Visst, spelsituationerna är förinspelade och till slut lär du dig dem en och en och begriper mönstret, men ändå låg det något frustrerande trolskt i att ha räddat fyra bollar för att i den femte och avgörande stå inför en straffspark, vilket i det här spelet var ungefär lika svårt som i verkligheten.
Peter Shilton's Handball Maradona använde sig av C64:ans talsyntes och en brittisk röst skrek Save! eller Goal! efter varje anfall, vilket var tillräckligt för att få mig att tappa hakan på den tiden. Så innan du kastar dig över närmsta emulator för att uppleva detta lilla egensinniga mästerverk - tänk på att det förmodligen åldrats väääldigt illa.
Veckans Retrokalkon: Anders Limpar Proffs Fotboll (C64, 1989)
Förr i tiden var det vanligt att idrottsmän fick dåliga spel uppkallade efter sig för att det skulle sälja bättre; betydligt vanligare än i dag iallafall. Anledningen till att det faktiskt fungerade var att marknaden var rena vilda västern på den tiden med många lycksökare, och att kändisarna givetvis aldrig ens sett spelet innan de skrev på - så funkade det liksom.
Anders Limpar är en Solna-född fotbollsspelare som gjorde tidig allsvensk karriär i Örgryte och som efter en sejour i diverse europeiska mellanlag hamnade i Arsenal och även en del landskamper, bland annat under Seoul-OS '88.
Anders Limpar klockar in på 58 landskamper för Sverige och 6 mål.
Mitt i denna karriärsyra kom erbjudandet att bli det svenska frontnamnet för ett fotbollsspel alla från början visste var uselt, men som med ett bra namn ändå kanske kunde hamna under tillräckligt många julgranar för att få existensberättigande. Titeln blev Anders Limpar Proffs Fotboll med tillhörande särskrivning.
I Storbritannien var det Paul "Gazza" Gascoigne som blev omslagspojke, i Västtyskland Bodo Illgner och i Sverige alltså Anders Limpar.
"Jag tror vi kan tredubbla försäljningen", sade Heikki Karbing på svenska distributören HK Electronics till tidningen Datormagazin i en artikel.
"Jag tände direkt på förslaget", kontrade Anders Limpar själv. Frågan är om han fortfarande sett spelet i fråga med egna ögon.
