Recension: Resistance: Burning Skies • Sida 3

Sist men inte minst har vi flerspelarläget. Eftersom spelet i skrivande stund inte har släppts än har det naturligtvis varit ganska svårt för mig att hitta motstånd online, men jag har lyckats få ut ett par timmars spelande i alla fall och jag har testat samtliga lägen. De tre spellägen som finns tillgängliga är Deathmatch, Team Deathmatch och Survival. De två första fungerar precis som i alla andra spel, men Survival är betydligt mer intressant. Där börjar majoriteten av spelarna som människor och bara ett fåtal som Chimera. Det gäller för människorna att hålla sig vid liv tills tiden går ut, för om de blir dödade av en Chimera byter de lag och får ge sig ut på jakt efter sina forna lagkamrater.

Detta leder till väldigt hektiska matcher där samarbete är väldigt nödvändigt om människorna ska ha en chans att överleva. Min puls höjdes faktiskt en del när jag i slutet av en match upptäckte att jag var ensam människa kvar med sex-sju användarstyrda Chimeras ute efter mig. Samma känsla återkom inte i de andra två spellägena, även om de fortfarande är klart godkända som underhållning. Spel över internet fungerar bra och under de timmar jag spelat stötte jag inte på något lagg eller andra problem överhuvudtaget, vilket är ett gott betyg.

Precis som i flera andra förstapersonsskjutare uppgraderas din karaktär i onlineläget allteftersom du stiger i rank. Att skjuta motståndare, överleva ett anfall eller vinna matcher ger erfarenhetspoäng som hjälper dig att klättra på nivåstegen. Men istället för att låsa upp saker i samband med att du stiger i rank måste du i Resistance: Burning Skies offra en del av dessa poäng för att låsa upp nya vapen och annan utrustning. Detta skapar en intressant dynamik mellan att stiga i rank och att uppgradera sin utrustning som jag finner både funktionell och spännande.

Resistance: Burning Skies har många brister, det råder det inget tvivel om. Men trots alla dessa problem har jag kul med spelet. Det kanske beror på nyhetens behag med en förstapersonsskjutare på en bärbar konsol, men jag gillar Burning Skies. Nihilistic Software har lyckats behålla stämningen från de tidigare spelen i serien, vapnen är spektakulära och roliga att använda och det finns ett aningen sparsmakat, men likväl underhållande flerspelarläge.

Det är dock inte det måste-ha-spel som PlayStation Vita väntat på. Däremot är det ett klart nöjsamt spel som jag lär återkomma till flera gånger, främst för onlineläget.