Recension: Quantum Conundrum

Nästan som Portal?

Det är svårt att ge sig in i Quantum Conundrum utan att dra paralleller till Portal. Detta är förstås i sig en smickrande jämförelse, och något som iallafall fångade mitt intresse när jag såg första trailern för knappt ett år sedan.

Och självklart är det lätt att förutsätta likheter när båda titlarna är pusselspel i förstapersonsperspektiv - men kopplingen till Portal är mer än ytlig då det är speldesignern Kim Swift som stått vid rodret hos utvecklaren Airtight Games. Kim Swift var en av hjärnorna bakom Narbacular Drop som sedermera blev inspirationen för Valves populära pusselspel. 2009 lämnade hon Valve till förmån för Airtight Games och resultatet blev Quantum Conundrum.

I Quantum Conundrum spelar du en 12-årig pojke som hälsar på sin morbror - en uppfinnare vid namn Professor Fitz Quadwrangle. När du anländer till det avlägset belägna huset är Professor Quadwrangle i full gång med ett experiment, vilket förstås inte går helt som planerat. Huset börjar skaka, strömmen försvinner och professorn skickas iväg till en annan dimension.

Som om inte detta vore nog har han även fått minnesluckor och kommer därför inte ihåg hur han kom dit och det blir din ärofyllda uppgift att försöka ställa saker till rätta igen. Lyckligtvis fungerar fortfarande det interna kommunikationssystemet i huset vilket gör att du till viss del har professorn som en guide genom det gigantiska huset. Ditt huvuduppdrag blir att aktivera generatorerna i de tre flyglarna för att få igång strömmen igen - men förstås finns det ett antal hinder på vägen dit.

"Faktum är att jag tyckte att första tredjedelen av spelet emellanåt var lite väl enkel."

Första trailern: Quantum Conundrum

Som hjälpmedel i ditt uppdrag utrustas du med en handske som kan kontrollera dimensioner, en så kallad Interdimensional Shift Device. Du får kontroll över fyra olika dimensioner under spelets gång, närmare bestämt Fluffy, Heavy, Time och Reverse Gravity.

Fluffy är som namnet skvallrar om en dimension där saker blir lättare, vilket gör att du till exempel kan bära runt saker du normalt inte skulle orka lyfta. Heavy är raka motsatsen och gör att dels saker blir tyngre, men högre densitet gör också att de inte blir påverkade av laserstrålar. Time gör att du saktar ner alla händelser omkring dig, vilket kan hjälpa dig att klara komplicerade plattformsekvenser lite enklare. Reverse Gravity gör att alla lösa objekt som ligger på marken flyger upp i taket istället.

En viktig sak att påpeka är att dessa dimensionsskiften enbart påverkar omvärlden, och inte din karaktär. Det innebär att om du till exempel aktiverar Time-dimensionen blir inte du själv långsammare utan bara andra objekt som är i rörelse.

Lyckligtvis dumpas alla dessa dimensioner inte över dig på en och samma gång från början, du får en ganska bra inlärningsperiod. Faktum är att jag tyckte att första tredjedelen av spelet emellanåt var lite väl enkel. Svårighetskurvan stiger dock senare då problemen blir mer och mer komplexa.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!