Eurogamer.se

Recension: Splice

Biologiskt pusslande till ljuvt pianoklink

I en värld där majoriteten av storspel strävar efter en så verklighetstrogen grafik som möjligt, utan att alltid tänka på huruvida det är estetiskt tilltalande eller ej, är det skönt att det släpps lite kortare spelupplevelser emellanåt som tar ut svängarna och stimulerar våra konstälskande sinnen.

ThatGameCompanys repertoar är ett utmärkt exempel på detta med spel som Flower och Journey (10/10) och en stor mängd indieutvecklare mer än kompenserar för bristen på teknisk överlägsen grafik, genom att bjuda på simpel men ack så tilltalande estetik istället - som i flera fall inte kan beskrivas än något annat än just konst.

Flera av dessa spel brukar även erbjuda någonting helt annorlunda och fräscht i spelmekanik mot vad vi är vana vid, något som nödvändigtvis inte behöver innebära att verken blir roligare att spela - men ändå lyckas bjuda på någonting extra.

Så det kanske inte var så konstigt att jag trodde att jag skulle få prova på någonting helt annat än ett regelrätt pusselspel när jag först fick bekanta mig med de undersköna färgskiftningarna och den flOw-osande, minimalistiska designen som ackompanjeras av bedårande pianoslingor i indieutvecklade spelet Splice. Men i grund och botten visade sig alltså spelet vara ett ganska traditionellt pusselspel, om än ett förbaskat vackert sådant.

Trailer för Splice

Att förklara hur pusselsystemet fungerar i Splice är, som så ofta inom genren, ingen lätt uppgift - och faktum är att lite av tjusningen är att själv lista ut hur de olika pusselbitarna påverkar varandra. Kortfattat börjar varje pussel med att du har en grupp celler som sitter ihop på något sätt, och din uppgift är att flytta runt på dessa byggstenar tills de matchar ett förutbestämt mönster som visas i bakgrunden på varje bana.

Cellstrukturerna är uppbyggda så att det alltid siter en cell högst upp, varav upp till två nya celler kan haka fast i och som vardera kan hålla ytterligare en eller två celler var, och så vidare. Du kan flytta på vilken cell som helst utan den översta, och hänga fast den (tillsammans med de som eventuellt redan hängde fast i cellen du vill flytta) i vilken cell som helst, förutsatt att det inte redan hänger två celler i den.

"Jag har ganska kul med pusselsystemet och mot slutet av spelet bjuds jag på några riktigt roliga tankenötter som ökar underhållningsvärdet väsentligt. Tyvärr är det också när dessa mer utmanande pussel kulminerar som spelet abrupt tar slut"

Det kanske låter rörigt, men efter lite experimenterande lär du dig ganska snart hur systemet fungerar och logiken blir solklar. Då dyker dock nästa utmaning upp, och det är att du bara har ett begränsat antal förförflyttningar till ditt förfogande.

Längs spelets gång blir pusslen klurigare och klurigare, som sig bör, och nya specialceller kastas in som pusselbitar efter varje nytt kapitel. Dessa har olika specialegenskaper som aktiveras när du högerklickar på dem; en sorts cell delar exempelvis sig på mitten och dubblerar alla celler som hänger fast i den, och en annan variant eliminerar sig själv och allt under den.

Det blir dock aldrig stressigt och du har alltid obegränsat med tid att tänka ut hur du ska flytta runt dina cellsekvenser, och skulle du upptäcka att något inte fungerar kan du lätt spola tillbaka tiden med hjälp av datormusens scrollhjul eller motsvarande.

Jag har ganska kul med pusselsystemet och mot slutet av spelet bjuds jag på några riktigt roliga tankenötter som ökar underhållningsvärdet väsentligt. Tyvärr är det också när dessa mer utmanande pussel kulminerar som spelet abrupt tar slut, och hur bra titelns stora epilog än må vara så känns den dryga hundring som Splice faktiskt kostar att ladda hem lite i högsta laget för denna relativt korta spelupplevelse.

Hade vi fått fler och mer varierande pussel, en lite lägre prislapp och möjligheten att pussla på mobila enheter såsom iPad och någon smart telefon hade Splice varit ett givet köp - men i nuläget är det lite för kort och enkelt för att jag ska kunna rekommendera det till någon annan än er som verkligen gillar pusselgenren.

6 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Splice Kristoffer Nyrén Biologiskt pusslande till ljuvt pianoklink 2012-06-28T11:36:00+02:00 6 10

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!