Eurogamer.se

Recension: Dungeon Twister

En digital fängelsedans från det analoga brädspelsoriginalet

Analoga brädspel i digital tappning är inte direkt en ny idé för denna generations spelkonsoler och plattor. Men utan att överdriva kan vi beskriva utbudet i genren de senaste åren som explosionsartad. Alla möjliga brädspel går nu att spela digitalt; turen har nu kommit till det åtta år gamla Dungeon Twister.

Upplägget är enkelt. Två spelare turas om att försöka ta sig genom en labyrintliknande borgkällare från var sitt håll. De har båda ett visst antal figurer med olika egenskaper. I källaren finns det även olika föremål att leta reda på och använda sig av. Spelets knorr är att de kvadratiska rummen går att rotera för att förenkla för de egna figurerna och försvåra för motståndaren. Vinner gör den som når ett visst antal poäng, dessa intjänas genom att föra sina figurer över spelplanen till andra sidan eller genom att besegra motståndarens figurer.

Det finns egentligen ingen direkt inlärningskurva att tala om när det gäller Dungeon Twister. Visserligen finns 20 övningsbanor som lär dig reglerna, men har du spelat ett parti och förstått har du upptäckt vad spelet har att erbjuda.

Det finns inte heller något kampanjläge eller någon handling att utforska. Spelar du mot datormotståndare får du nöja dig med ett utmaningsläge där varje kommande utmaning görs svårare än den tidigare genom att spelaren får tillgång till färre figurer som i sig själva blir mindre effektiva för varje nivå.

Spelet sker i turordning; båda spelarna får fyra handlingskort med ett värde mellan 2 och 5 som bestämmer hur många handlingar du får utföra. Använder du ett kort får du inte använda samma kort igen innan du använt alla andra kort.

Lanseringstrailer för Dungeon Twister

"Dungeon Twister är klart roligast mot mänskligt motstånd, men då är det ärligt talat utmaningen att försöka besegra en annan människa och inte spelet i sig självt som är det roliga. Vi kan lika gärna spela schack. Att det inte går att spela två personer på en konsol är därför ett nästan oförståeligt stort misstag."

När du valt antalet handlingar får du flytta de olika figurerna som i sig själva kan gå ett visst antal steg och som alla har speciella egenskaper. Här finns vanliga schablonfigurer som krigaren (extra skada), krigarprästen (kan hela medspelare) och trollet (långsamt, extra skada, kan hela sig själv) och så vidare.

De två karaktärer som egentligen står ut från fantasyklyschorna är den blå mekanorken med förmåga att rotera rum åt båda hållen samt wall-walkern som föga förvånande kan gå igenom väggar.

Grafiken är inte speciellt imponerande. Animationerna vid strider blir snabbt ointressanta eftersom de är likadana varje gång; utvecklarna hade lika gärna kunde lagt krutet på något annat. Lite roligare är den lilla dans som varje figur utför när han tagit sig igenom hela banan. Ljudeffekterna och musiken är helt ok.

1

En omgång tar ganska lång tid att spela och även om det går att spara när som helst hämmar speltiden den spontana spelglädjen. En "hoppa över alla animationer när datorn gör sina drag"-funktion hade varit omtyckt.

Spelets enkelhet gör också att spelmekaniken måste väcka intresse hos spelaren. Jag gillar grundtanken, men blir snabbt uttråkad när jag möter datormotståndare. Dungeon Twister är klart roligast mot mänskligt motstånd, men då är det ärligt talat utmaningen att försöka besegra en annan människa och inte spelet i sig självt som är det roliga. Vi kan lika gärna spela schack.

Att det inte går att spela två personer på en konsol är därför ett nästan oförståeligt stort misstag.

5 / 10

Dungeon Twister släpps till PlayStation 3 via PlayStation Store den 4 juli 2012

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!