Recension: LEGO Batman 2: DC Super Heroes

Passa dig! Lex Luthor är i maskopi med Jokern!

Jag upplever att barnspel väldigt ofta är snabbproducerade, oinspirerade och väldigt hafsiga produkter. Dessutom brukar utvecklarna förolämpa de yngre spelarnas intelligens genom att göra spelen så enkla att de går att köra med förbundna ögon.

Lyckligtvis finns det en del undantag och Traveller's Tales charmiga Lego-serie är ett skinande exempel på detta.

Med tanke på att utvecklaren fullkomligt sprutar ur sig spel efter spel med samma grundtema borde en viss mättnad och utmattning infinna sig kan jag tycka, men så är inte fallet för mig.

Varje ny produkt har varit lite vassare än den förra och konceptet formas och slipas hela tiden allt närmare perfektion. Lego Batman 2: DC Super Heroes bryter inte mönstret utan är istället bland det roligaste jag spelat hittills i år.

Jag kommer på mig själv med att vara förvånad över hur smarta och underhållande Lego-spelen verkligen är, men egentligen är det väl dags att sluta förvånas och istället vrida upp sina förväntningar.

De första 15 minuterna från spelet

"Något helt nytt för serien är att karaktärerna numera har inspelade röster, tidigare har mellansekvenserna enbart varit små sinnrika stumfilmer. Min oro inför detta var att det skulle förta en del av den sköna känsla som tidigare spel haft, men som tur är så är dialogen välskriven och sätter stämningen perfekt."

Förvånad och positivt överraskad är jag hur som helst än en gång. Allra mest häpen blev jag häromdagen när ett gäng spelglada vänner kikade förbi. När de såg vad jag satt och spelade vällde det fram hyllningar och gladlynta tillrop, snubbar som mestadels lirar de allra mest påkostade actionspelen var tydligen barnsligt förtjusta i spelserien.

För den oinvigde är grundstommen i dessa spel en i det närmaste parodisk tolkning av materialet de baseras på, fylld av sköna referenser och humor. Plattformshoppande blandas med pussellösning där bytet mellan olika Lego-figurer och deras förmågor är det centrala.

I Lego Batman 2: DC Super Heroes får den trikåbeklädda duon från Gotham City sällskap av en rad andra superhjältar, främst stålmannen och hans ärkefiende Lex Luthor. Traveller's Tales har definitivt inte tappat sitt sinne för humor och när Batman är uppenbart bitter och tjurig för att Stålmannen har imponerande superkrafter och alltid är snäll och trevlig drar det rejält i smilbanden.

Det skämtas exempelvis också friskt med hur ointresserade alla är av Robin och flera mellansekvenser slutar med att pojkstackarn blir kvarglömd när de andra åker ifrån brottsplatsen. Något helt nytt för serien är att karaktärerna numera har inspelade röster, tidigare har mellansekvenserna enbart varit små sinnrika stumfilmer.

Min oro inför detta var att det skulle förta en del av den sköna känsla som tidigare spel haft, men som tur är så är dialogen välskriven och sätter stämningen perfekt.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!