Spelet är uppdelat i tre olika lägen där jag i första delen rör mig mellan olika områden i handlingen på en övergripande världskarta. Väl vid olika platser får jag utforska labyrintliknande byggnader på ett sätt som tyvärr är alldeles för linjärt och låst.
Förutom möjligheten att ibland ta en extra strid för att få titta i en skattkista så är jag tvungen att följa en den i förväg utstakade vägen och ta de strider som placerats längs den. I mitten av spelet finns dessutom en speciellt lång och ointressant bana som tyvärr sänker tempot på spelet en del innan det höjs igen med några positivt överraskande banor.
Den tredje och absolut största delen av spelet utspelar sig i stridsläget. På höger sida av skärmen står de aktiva hjältarna och till vänster står de fiender som ska besegras innan jag kan gå vidare till nästa strid. Striderna följer ett lite flytande turordningssystem där en tidslinje visar i vilken ordning saker händer. Med flytande menar jag att olika förmågor kan knuffa de stridande framåt eller bakåt längs tidslinjen, vilket rejält ökar de taktiska alternativen.
I början av spelet har jag inga problem att vinna strider lite hursomhelst men halvvägs in i handlingen så vrids svårighetsgraden upp några steg och jag får börja planera mina drag noggrant. Ska jag göra en svag attack nu eller hålla mig defensiv tills jag har kraft nog för en specialattack? Eller måste jag rentav gå in och försöka avbryta fiendens attacker?
Systemet har helt klart djup men på grund av viss otydlighet i vad olika strider kräver så blir det snabbt att jag hittar en stridsstil som känns bekväm och det är inte ofta jag tvingas avvika nämnvärt från den.
"För sett till den låga summa som spelet kostar bjuds det trots allt på ett relativt långt och oftast rolig äventyr bland tidsresande dinosaurier, bittra bankarbetare och en och annan rödskjortad rymdfarare.
Hur kompetent stridssystemet än är blir det faktum att det inte finns något annat att göra i spelet än att ta sig an strid efter strid lite av ett problem allteftersom timmarna går. När variationen i motståndarnas förmåga sällan sträcker sig längre än mängden hälsa och attackstyrka så tappar ett nytt möte lite av sin tjusning när man väl läst beskrivningen av fienden.
Inte ens bossarna mot slutet urskiljer sig något nämnvärt utöver i hur lång tid det tar att få kål på dem. Med andra ord är helt klart den lyckade humoristiska tonen som är spelets alla största styrka och om Zeboyd Games får fortsätta med serien hoppas jag de tar ut svängarna lite mer alternativt håller igen omfattningen av nästa spel.
För sett till den låga summa som spelet kostar bjuds det trots allt på ett relativt långt och oftast rolig äventyr bland tidsresande dinosaurier, bittra bankarbetare och en och annan rödskjortad rymdfarare. Tyvärr drar det extremt linjära och begränsade upplägget, tillsammans med de, mot sista delen av spelet ganska repetitiva striderna, ner upplevelsen av ett spel som annars sprudlar av klockren humor och hyllningar till rollspelens anrika historia.
Det är dessutom värt att tillägga att ingen tidigare erfarenhet av vare sig de tidigare spelen eller nätserien egentligen är nödvändig för att uppleva episod 3, men bara det jag läst av serien gav en extra dimension till vissa personer man möter så jag utgår från att den som spelat tidigare spel i serien också kommer hitta detaljer som går den oinvigde förbi.
7 / 10
