Veckans Retrokanon är en återkommande veckoföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: R.C. Pro-Am (NES, 1988)
Till skillnad från verkligheten där jag finner bilsport vara en av de absolut tråkigaste sportinslagen, så är det faktiskt en riktigt kul tv-spelssport. Det ska dock vara av typen Rock 'n Roll Racing, Mario Kart eller ModNation Racers. Att bara tuffa runt på en bana, varv efter varv tilltalar mig inte. Däremot om man lägger till turbo, bomber, missiler, gröna eller blå sköldpaddsskal och liknande, då kan vi börja snacka.
R.C. Pro-Am
Det absolut första spelet där jag fick testa på denna kombination av bilkörning och massförstörelsevapen var R.C. Pro-Am till NES. Ett enkelt spel där man rattade radiostyrda bilar på en bana och där det inte bara gällde att stampa gasen i botten och ta kurvorna i lagom hastighet. Längs med banan fanns det diverse hjälpmedel som både skyddade din egen bil mot attacker, samt kunde användas för att skada de andra fordonen.
Förutom dessa bonusar fanns också prylar som gjorde din bil snabbare, starkare och gav den bättre kurvtagning. Dessutom fanns de åtråvärda bokstäverna som stavade N-I-N-T-E-N-D-O och som gav spelaren en ny, snabbare bil så fort alla var införskaffade.
Målet med varje bana var naturligtvis att hamna överst på prispallen, men då detta blev svårare och svårare för varje bana, så sjönk ambitionerna något. Till slut handlade det bara om att inte komma sist, då de tre högst placerade bilarna (av 4) kunde fortsätta till nästa bana.
Veckans Retrokanon: Ivan 'Ironman' Stewart's Super Off Road (NES, 1991)
Vi håller oss kvar i bilvärlden och spanar in ett spel som många säkert haft ofantligt skoj med i diverse arkadhallar runt om i landet. Med Ivan 'Ironman' Stewart's Super Off Road fanns möjligheten att spela 3 personer samtidigt på en arkadmaskin, då den var utrustad med 3 rattar, 3 gaspedaler och 3 myntinkast. NES-versionen skulle inte vara sämre och med en NES Satellite eller NES Four Score kunde upp till 4 personer sladda runt i leran på en av banorna hemma på pojk-/flick-rummet.
Ivan 'Ironman' Stewart's Super Off Road
Nackdelen med portningen blir dock kännbar efter bara runt 2 minuters spelande. Kontrollerna och upplösningen gör att spelet till stor del blir ospelbart. Många gånger svänger du åt fel håll, det är i princip omöjligt att ta kurvor på ett bra sätt och det är allmänt svårt att se vad som händer på en gammal tjock-tv i storleken 28-35". Den glädje och spelkänsla som direkt infinner sig, försvinner någon gång efter 3 eller 4 banor.
På ett liknande sätt som i R.C. Pro-Am gick det ut på att plocka upp prylar på banan som förbättrade dina chanser att komma först i mål. Denna gång fanns det ej vapen utan det var pengar och nitro som gällde. Pengarna användes för att förbättra din bils egenskaper och nitron gav din lilla bil en skjuts över banan när den användes.
Ett kul spel, men en ack så värdelös portning.
