Det är tur att striderna är så bra som de är, för du kommer att behöva spendera en stor majoritet av din tid med detta spelelement. I början testade jag att undvika majoriteten av de slumpmässiga attacker du drabbas av, men detta fick jag lida för senare. När du når specifika bossar förutsätts det att du är en viss nivå, och om du har legat på latsidan med striderna får du helt enkelt göra din bakläxa innan du kommer vidare. Det är denna typ av retrofokus som kan vara lite av en börda när du bara vill ta dig vidare och klara ett uppdrag, och kan kännas som en liten barriär samt ett sätt att artificiellt förlänga spelet. Har du dock inga problem med att nöta fiender som man brukade göra i de gamla Final Fantasy-spelen är detta heller inte ett problem i Rainbow Moon.
Efter striderna delas erfarenhetspoäng ut till dig och dina gruppmedlemmar, och dessa delas upp så att alla får lika mycket förutsatt att alla har varit vid liv under hela striden. Däremot får inte alla lika många Rainbow Pearls, som är valutan man använder för att uppgradera sina attribut. Dessa pärlor får endast de karaktärer som delat ut ett dödande slag under striden, vilket gör att de kan bli ganska ojämnt fördelade om du inte avsiktligt ser till så att alla får döda fiender. Detta kan vara svårt att tänka på under jobbigare strider och kan leda till att du har en grupp som är lite obalanserad.
"Studerar du trofélistan ser du tecken på var riktmärket för speltid är, då det finns en trofé för 40 timmars speltid och en för 100 timmar. Det är verkligen inte ofta du får ut denna typ av spelvärde för 120 kr."
Det finns dock element i Rainbow Moon som är ganska förlåtande om du jämför med de spel utvecklarna SideQuest Studios sannolikt inspirerades av. Du kan till exempel spara spelet precis när du vill, något utvecklarna faktiskt stoltserar med i början av spelet. Jag håller faktiskt med om att det är skönt att kunna spela denna typen av rollspel utan att behöva jaga ett ställe där jag kan spara min framgång. Du straffas heller inte speciellt hårt om du skulle misslyckas i en strid och dö, utan du kastas ut i världen igen med en tom hälsomätare, men du behöver inte ladda om ditt spel och eventuellt tappa en timmes speltid för att du glömt spara dina framsteg.
Grafiskt är spelet emellanåt ganska vackert med snygga och färggranna miljöer och en del omväxling när jag kommer in en bit i spelet. SideQuest Studios gör inget exceptionellt på denna front, men det är väldigt funktionellt även ifall det emellanåt kan vara lite svårt att se skillnad på vissa fiendetyper som bara har en marginellt annorlunda färgnyans men samma karaktärsmodell. Det gör att jag ibland kan använda fel attack på fel fiende.
Rainbow Moon-trailer
Musiken i Rainbow Moon är en riktig höjdpunkt. Den ger väldigt sköna anime-vibbar emellanåt och även fall jag hör många av musikstyckena om och om igen så blir de faktiskt aldrig enformiga. Dialogen i spelet är inte talad, men vi får sedvanliga "hej" och "hej då" från karaktärer man interagerar med, och vissa av dessa är rätt komiska och passar in i den uppsluppna stämningen i spelet.
Som jag skrev i början är Rainbow Moon ett väldigt omfattande spel. Så pass omfattande att de cirka 25 timmar jag investerade i kampanjen kanske tog mig halvvägs, om ens det. Studerar du trofélistan ser du tecken på var riktmärket för speltid är, då det finns en trofé för 40 timmars speltid och en för 100 timmar. Det är verkligen inte ofta du får ut denna typ av spelvärde för 120 kr.
Spelet är i överlag väldigt välproducerat och det är lätt att fastna ett par timmar åt gången, men på samma gång är det tillräckligt lättillgängligt för att spela 15-20 minuter eftersom du kan spara när du vill. Det enda jag verkligen saknar är en version till PlayStation Vita eftersom det hade varit en ypperlig plattform för denna typ av evighetsspel. Samtidigt är det svårt att be om mer av en så pass komplett produkt. Detta är i princip ett måste för alla som hungrar efter ett nytt strategiskt rollspel.
8 / 10
