Recension: Wreckateer

Arga Kinect-projektiler

Söndersmulade stenblock, dammande murbruk och fladdrande takpannor. Inget står emot mitt mäktiga förstörelsevapen! Med projektil efter projektil dunkar jag mäktiga borgar till grus. Jag är en Wreckateer!

Jag har utsetts till bröderna Wreck och Tinker Wreckingtons lärling. De har fått i uppdrag av Kungen att resa från stad till stad och riva alla slott som har blivit angripet av troll. Till min hjälp har jag ett handvevat belägringsvapen och ett knippe specialammunition. Fjärrstyrda, explosiva, "luft-studsande", supersnabba och splittrande kulor utgör arsenalen.

Wreckateer är helt och hållet styrt med Kinect. Du laddar, spänner och siktar in dig genom att stega runt i rummet. Efter att du avfyrat går det att påverka kulornas bana och aktivera deras respektive specialfunktioner medan de är i luften. Ett felriktat skott behöver alltså inte vara förlorat. Spelet svarar bra på mina kommandon och styrningen är aldrig i vägen för spelandet.

""En gång till"-känslan är stark efter varje misslyckat raseringsförsök."

Det tar mig knappt sex timmar att rädda kungariket och få titeln Wreckateer. Mina överarmar, axlar och rygg ömmar. Tanken var inte att streckspela, men jag fastnade direkt. "En gång till"-känslan är stark efter varje misslyckat raseringsförsök. Hade jag haft ambitionen att knäcka Wreck Wreckintons personliga rekord på varje bana hade jag fortfarande stått framför teven.

Nu nöjer jag mig med att ta bronsmedalj, vilket är kravet för att få fortsätta till nästa bana. De första två städerna gav mig nästan automatiskt guldmedalj och rekordbrytning, men efter ett tag får jag sänka ribban. Vilket inte imponerar på Kungen som hånar mig mellan varje bana för min bronssamling.

Nya rörliga bilder från Wreckateer

Humorn i Wreckateer kommer i lagom doser och på rätt ställen, som till exempel roliga filmreferenser från filmer som Top Gun och Apocalypse Now. Även ljudet från explosioner och fallande byggnader är bra, och ett plus i kanten för att spelet använder Xbox-avataren även om han bara syns vid avfyrning.

Allt är dock inte guld och gröna troll. Ibland verkar spelet inte riktigt veta när rivningsförsöket ska anses vara avslutat. Ibland får jag vänta på att mitt klot ska rulla ner för en tom backe, ibland klipper spelet poängräkningen när det verkar som att det fortfarande faller tornspiror i bakgrunden.

Mer frustrerande är att jag inte får klara femte borgen i nionde staden på varken guld- eller silvernivå. Trots att jag nått rätt poängnivå vill inte spelet gå vidare efter den banan. Det är först vid omstart och ett halvhjärtat bronsresultat som jag kommer vidare. Med tanke på att svårighetsgraden är rätt hög i den nionde staden surnade jag till lite grann innan jag fortsatte.

Smågnäll till trots, Wreckateer är roligt på riktigt och är bra - inte bara för att vara ett Kinect-spel. Som nedladdningsspel är det ett kap, trots att det är rätt få banor för ett spel av den här typen, då omspelsvärdet är högt eftersom banorna kan attackeras på så många olika sätt. Äger du en Kinect-kamera är detta en fullträff!

8 / 10

Wreckateer släpps den 25 juli till Xbox 360 via Xbox Live Arcade. Du måste äga en Kinect-kamera för att kunna spela det.

Läs vår betygspolicy Recension: Wreckateer Anton Bjurvald Arga Kinect-projektiler 2012-07-23T12:00:00+02:00 8 10

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!