Recension: London 2012: The Official Video Game

Eurogamer Sverige recenserar det officiella OS-spelet London 2012: The Official Video Game, som finns till PC, PlayStation 3 och Xbox 360.

Nedräkningen inför sommarens olympiska spel har börjat och den 27 juli är det dags för drygt 200 länder att göra upp i nästan 40 olika discipliner. Segas officiella spel på temat släpps så gott som en hel månad i förväg och det är således redan tid att summera den digitala versionen av mästerskapet.

I London 2012: The Official Video Game har Sega pressat ner en ganska imponerade stor del av alla de grenar det kommer att tävlas i under de riktiga spelen. Det är egentligen bara de stora lagsporterna tillsammans med några racket och kampsportsgrenar som av förklarliga skäl inte fått plats - bra jobbat!

Med en sådan uppsjö av olika småspel att utveckla finns såklart en påtaglig risk för både ojämnhet och fragmentering, men här har Sega Studios Australia gjort ett fantastiskt arbete och lyckas nästan helt undvika tydliga dalar.

"I London 2012: The Official Video Game har Sega pressat ner en ganska imponerade stor del av alla de grenar det kommer att tävlas i under de riktiga spelen."

Utformningen av olika spellägen och kontrollmöjligheter är minst sagt gedigen och utvecklaren har gått helt rätt väg när de valt att stödja rörelsekontroller fullt ut, men samtidigt låter spelarna välja själva hur de föredrar att spela. Produkten stödjer upp till fyra tävlande vid lokalt spel och åtta vid matcher över Internet.

Statistik och topplistor är väl integrerade i menyerna och på spelets officiella hemsida finns mängder med roligt att hittaa för den som tycker om siffrorna bakom idrott.

Lanseringstrailer för London Olympics 2012

Trots all information som presenteras tillsammans med alla valmöjligheter känns det otroligt skönt att utvecklarna uppenbarligen lagt en del tid och energi på presentationen. Menyerna är lättnavigerade och inom ett par minuter är jag i full gång med en egenkomponerad lista bestående av totalt åtta olika grenar.

Väl inne i själva spelet är allting fortfarande lättförståeligt och majoriteten av grenarna har enkla upplägg som går att lära sig på några få försök, utan att för den sakens skull utelämna djup och möjlighet till förbättring. Allt som oftast infinner sig den där viktiga känslan av det är mitt eget fel när jag misslyckas, och jag peppas att fokusera och göra det bättre i nästa omgång.

Kvalitetskänslan sätter sig ganska snabbt och jag blir även en smula förvånad över hur rent och stiligt spelet är på det grafiska planet. Allt ifrån animationer till vädereffekter och publik känns omsorgsfullt skapat. Det kommer aldrig riktigt upp i samma nivå som de allra bästa sportspelen, men det är bra nära.

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!