Recension: Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance

Eurogamer Sverige recenserar det senaste sidospåret i Kingdom Hearts-universumet - Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance (Nintendo 3DS).

Det går inte alltid att planera för briljans, utan vissa saker sker av en ren slump. Som när Shinji Hashimoto sprang på en Disney-chef under en hissresa i byggnaden som både Disney och Square delade. Innan de båda männen lämnat hissen för att gå till sina respektive arbetsplatser hade det såtts ett frö, idéer hade planterats för en helt galen korspollinering av universum.

"Vad händer om våra respektive universum möts?"

Svaret på den frågan blev det kritiker- och fanhyllade Kingdom Hearts till PlayStation 2. Karaktärer och miljöer ur Final Fantasy-spelen blandas med sina Disney-gelikar. Ett bättre användande av Disneys myriader av minnesvärda karaktär, här i en mer understödjande roll, var vid tiden svår att hitta. Där licensspel fortfarande sågs ned på som miserabla exerciser för att sno åt sig snabba pengar från lättlurade fans gjorde Kingdom Hearts något helt annat. Spelet byggde ny mytologi, berättade genuina historier och gjorde det med en enorm kärlek till källmaterialet.

"Kingdom Hearts 3D gör en hel del saker annorlunda från de tidigare spelen, men i grund och botten är det fortfarande ett actionrollspel med häftiga strider, underbart vackra och fantasifulla miljöer och ett överdådigt soundtrack."

Sora, Riku och Kairus resa genom de fantasifulla Disney-universumen fortsatte i uppföljaren till PlayStation 2, och i fem ytterligare sidospel till andra plattformar. Men det har aldrig kommit en reguljär uppföljare till spel nummer två.

Det senaste spelet - Kingdom Hearts 3D: Dream Drop Distance till Nintendo 3DS är ett försök i att knyta ihop de tidigare äventyren, summera handlingen hittills och bygga upp inför den oundvikliga tredje delen i spelserien.

Trailer för Kingdom Hearts 3D

Kingdom Hearts 3D gör en hel del saker annorlunda från de tidigare spelen, men i grund och botten är det fortfarande ett actionrollspel med häftiga strider, underbart vackra och fantasifulla miljöer och ett överdådigt soundtrack.

Nytt för serien är däremot det mer splittrade spelläget - där Sora och Riku tar var sin väg genom världarna, och via Drop-systemet byter jag mellan dessa, antingen vid sparpunkter eller när Drop-mätaren gått ner till noll och skiftet sker per automatik. Visst känns det lite konstigt att behöva utforska samma världar två gånger, från lite olika perspektiv, men detta förklaras väl av mytologiska skäl och känns inledningsvis inte särskilt konstlat. Men när en Drop sker under en pågående strid mot något av spelets bossar, dess livsmätare är nere på nästan noll och spelet byter karaktär åt mig, och jag nästa gång får starta om striden från början infinner sig en viss irritation.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!