Förhandstest: Call of Duty: Black Ops II

Att hemlighetsmakeriet är stort inom spelvärlden är knappast något som har gått förbi de som följer med i nyhetsflödet, men frågan är inte om detta event tar priset. Till en början fick jag inte ens nämna att jag skulle åka hit, utan det var något som jag fick hålla för mig själv och våra redaktörer.

Sedan när jag ska gå in i bussen som kör oss ditt fick jag direkt ett kontrakt som skulle skrivas under, där jag lovar att inte gå ut med information förrän ett visst klockslag. Just den biten är ganska vanligt, men inte att det är det första som ges till mig. Ironiskt nog passar detta ganska bra eftersom Call of Duty: Black Ops II faktiskt handlar om, just det, hemliga soldater.

När jag väl är på plats får jag ett flertal gånger instruktioner om att jag absolut inte får skriva twittermeddelanden, gå in på Facebook eller blogga om det. Att det sedan återkommer innan den stora presentationen är ganska förväntat, men nu får jag och alla andra på plats börja ta del av en hel del matnyttig information.

En video med snärtig dubstep spelas upp på skärmen som befinner sig framför olika grupper på fyra personer, allt för att vi inte ska missa en enda detalj. Efter att mantrat "The future is black" dyker upp går utvecklarens stora chef, Mark Lamia, upp på scenen för att berätta om de tre viktigaste punkterna i spelet. Deras satsning på e-sport är det första som sägs, men dessa detaljer dyker upp lite senare, för nu handlar det om ett baselement som förändras från grunden.

"Ta tio". Det konceptet går ut på att du har möjligheten att förändra precis alla klasser till vad du som spelare vill. Färdiga mallar finns givetvis tillgodo, men du får alltså nu ändra precis vad du vill.

Tio komponenter får användas samtidigt, och det är som sagt fritt fram att skapa det som passar bäst för en själv. Vill du inte ha ett andravapen? Kasta bort det! Vill du kunna använda två olika huvudvapen? Aktivera ett wildcard som ger dig möjligheten att ändra det! När jag i menyer försöker välja ut saker som passar min spelstil blir jag bemött av ett tydligt, enkelt och bra gränssnitt som låter mig få jämföra alla delar mot varandra, och jag kan också få veta exakt vad det är för någon fördel som finns att få med just den komponenten.

När jag väl får testa det på en Xbox 360 sitter jag och funderar varför inte andra stora förstapersonskjutare har anammat detta sedan tidigare. Treyarch har helt enkelt skapat något som kommer att bli standard.

Nästa stora nyhet är dock inte något som är nytt, utan det är att dina stridsfördelar (perks) inte längre baseras på hur många du har dödat i rad utan att ha själv fått smaka på någon skottsalva, utan det handlar om poäng - något som du får genom att göra saker som hjälper ditt lag och naturligtvis döda dina fiender. På så sätt tror Treyarch att deras spelare äntligen ska bli lite samarbetsvilliga, men är det verkligen ett smart drag?

Det som är Call of Dutys stora signum är att du faktiskt kan hoppa in själv och köra ditt eget race, oavsett om det handlar om ration över hur många du har dödat kontra dött själv eller att bygga upp maximal erfarenhetspoäng utan att inte nödvändigtvis hjälpa ditt lag att vinna matcher. Just detta är ändå anledningen till varför fler spelare dras till spelserien istället för Battlefield-spelen som går ut på att samarbeta i en grupp på fyra personer eller hela laget.

Jag får fortfarande kartor som har väldigt liten area och mer intensiv action, men känslan att Treyarch försöker laga något som inte är trasigt dyker upp konstant under min långa session med spelet.