Eurogamer.se

Recension: The Secret World

Nytt försök av norska Funcom

Onlinerollspel är en av de yngsta genrerna i en ung bransch. Klimatet är stenhårt och alla verkar vilja ha en bit av den marknadskaka Blizzard bakat med sitt löjligt framgångsrika World of Warcraft.

På grund av Blizzards dominans har förvånansvärt få utvecklare vågat göra något annorlunda, och istället har vi fått en hel hög av upplevelser med nästan löjligt likriktade teman.

Med detta som bakgrund är det inledningsvis en fröjd att ge sig in i Funcoms galna, annorlunda, smutsiga och dystopiska The Secret World.

I en inte alltför avlägsen framtid råder det krig emellan tre mäktiga organisationer; Illuminati, Templars och asiatiska Dragon. Mitt inledande val i The Secret World står alltså mellan dessa fraktioner.

Den värld Funcom skapat är en enda gigantisk smältdegel av myter, legender och konspirationsteorier. Fraktionerna är bara toppen av isberget; här finns spöken, zombier, drakar, magi och det mesta annat du kan tänka dig ifrån fablernas värld.

"Även de världar historierna utspelar sig i är förhållandevis annorlunda i jämförelse med många andra onlinerollspel."

Trailer från The Secret World bygger upp atmosfären

Det trevliga är att det som på ytan kan verka en aning kaotiskt och kanske även fånigt, i själva verket faktiskt fungerar alldeles ypperligt. Utvecklarna tar aldrig sig själva på för stort allvar utan öser istället på med den ena knasigheten efter den andra, och dessutom är stora delar av grundberättelsen synnerligen välskriven.

Med hjärnorna bakom Dreamfall och The Longest Journey vid rodret är det kanske inte så förvånande att berättandet och dialogen håller såpass hög klass. Faktum är att det bitvis trumfar en jätte som Star Wars: The Old Republic vad gäller intressanta historier och bra röstskådespel, det är verkligen inte illa.

Även de världar historierna utspelar sig i är förhållandevis annorlunda i jämförelse med många andra onlinerollspel. Utöver att det hela utspelar sig här på jorden i en tid som på många sätt liknar vår egen hittar jag även en annan ovanlig styrka; områdena är i regel detaljrika och fyllda av liv och rörelse. De känns som riktiga platser där riktiga människor faktiskt bor, eller åtminstone gjorde innan kriget och kaoset som nu råder bröt ut.

Dessa vinster för spelet har naturligtvis inte tillkommit utan att andra saker har fått stryka på foten; zonerna är exempelvis tämligen små och begränsade, och dessutom få till antalet. Turligt nog är de sprängfyllda med saker att göra, åtminstone för den ensamme spelaren.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!