Veckans Retrokanon är en återkommande veckoföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: The Untouchables (C64, 1989)
Det där med filmlicensspel är något knepigt. För det första brukar de släppas i princip samtidigt som filmen, och för det andra är de vanligtvis helt värdelösa. Det här är något som gällde extra mycket för 20-25 år sedan, och utgivaren Ocean var en av de värsta syndarna. De köpte licenser till höger och vänster och släppte det ena värdelösa filmspelet efter det andra. I min kompiskrets var man skeptisk till alla Oceans spel per automatik.
Men så kom undantaget i form av The Untouchables, som släpptes hela två år efter att storfilmen (De Omutbara med Kevin Kostner, Robert De Niro, och Sean Connery) gått upp på biodukarna.
Och tur var väl det, för jag älskade verkligen den filmen när den kom. Att sedan spelet visade sig innehålla ett potpurri av olika spelgenrer - med allt från plattformshoppande, renodlade skjutpartier och ett fantastiskt eskortuppdrag - med riktigt snygg grafik och smått fantastiskt ljud gjorde det till ett av mina favoritspel under mitt sista år med Commodore 64.
Det enda problemet var de långa laddningstiderna i kassettversionen, särskilt för skjutsekvensen i scen fem där du skulle skjuta en gisslantagare. Om du missade tog spelet slut och en tiominutersperiod krävdes för ett nytt försök. Men skam den som gav sig, och efter en hel helgs missande kom jag äntligen vidare.
Idag kan jag nöjt titta tillbaka på spelet och konstatera att det är så här ett filmlicensspel ska göras. Det kändes nytt, hade fräscha inslag som att man kunde ta skydd när man utkämpade en eldstrid i gränderna i scen 3, och visade att man inte behöver stressa fram ett spel till filmens release. För om det är tillräckligt bra kommer det att uppskattas ändå.
Veckans Retrokalkon: Take 'Em Out (Amiga, 1990)
Den kanske tråkigaste delen i The Untouchables var när du enbart hade ett hårkors och skulle skjuta ned fiender. Spel som Operation WOLF (som givetvis är en retrokanon här på Eurogamer.se) lyckades etablera genren, men sen hände det inte så mycket.
Och inte lyckades det svenska utvecklingsteamet på Saicon Software Development med sitt spel Take 'Em Out. Deras spel gick helt enkelt ut på att skjuta ned diverse mål med ditt valda vapen. Dessa måltavlor dök upp på skärmen, oftast på samma sätt som pappdockor gör på skjuthallar, och behövdes skjutas ned med ett träffsäkert skott.
Och visst, det fungerar ju bra i just det sammanhanget, men när samma sak även gäller helikoptrar som dyker upp bakom hustaken, eller soldater med en jetpack på ryggen, ja då är det inte lika roligt längre. Lägg dessutom till att varje bana var statisk och bara bestod av en skärm, och att ljudet var repetitivt och sällan synkroniserat med händelserna på skärmen så förstår du nog att det enda som Saicon Software borde ha gått ut med var soporna.
