Veckans Retrokanon är en återkommande veckoföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans retrokanon: BMX Simulator (C64, 1986)
Det var roligare än vad det ser ut
BMX var hett på 80-talet. Så pass hett att jag faktiskt såg BMX Bandits (där Nicole Kidman gjorde sin första stora filmroll) på bio hela två gånger. Och i Älvsjö där jag växte upp byggdes Stockholms första BMX-bana, till alla barn och ungdomars stora glädje. Jag tror att den finns kvar än idag.
På spelfronten var det inte lika enkelt att få till det där med BMX-åkandet, men Codemasters lyckades ändå rätt tidigt med sitt BMX Simulator. Spelet såg vid första anblick ut som vilket racingspel som helst, men så fort man började spela det insåg man att snabba framfarter inte var till någon fördel. Nej, här fick man strategiskt manövrera sig fram genom banan, undvika hinder och ta kurvor på bästa möjliga sätt.
Och att krocka med den andre åkaren slutade bara i tårar, precis som i verkligheten. Problemet var väl mest att BMX Simulator var infernaliskt svårt. Minsta lilla kollision med omgivningen, den andre BMX-åkaren eller för långsam framfart ledde till att du trillade av cykeln, så det gällde att hålla koll på hojen.
Nedanstående perfekta video återspeglar inte frustrationen och vedermödorna, och ska väl främst ses som ett kliniskt exempel på hur man som BMX-åkare ville kunna åka men faktiskt aldrig kunde. Veckans retrokalkon: BMX Ninja (C64, 1988)
Så här spännande var det.
Det fanns såklart många saker som var hetare än BMX på 80-talet, och en av dem var ju ninjor. Tänk dig då möjligheterna med att kombinera ninjor och BMX. Visst låter det fantastiskt? Rent spontant får jag bilder i huvudet föreställandes svartklädda cykelåkare som hoppar mellan hustak och åker upp för väggar. Snabbt, coolt, extremt.
Det brittiska företaget Alternative Software hade dock en annan vision. I deras lågbudgetspel BMX Ninja (som i ärlighetens namn bara kostade 2 pund, drygt 20 kronor) skulle man visa omvärlden och sin flickvän vem som var hårdast genom att ge sig in i strid mot andra BMX-åkare.
Detta skedde genom att man åkte från höger till vänster på en skärm och genomförde en wheelie-attack, där du bromsade med framhjulet så att cykeln åkte runt med bakhjulet framåt. Om du träffade den andre åkaren (eller ibland en unge som åkte skateboard) så exploderade denne, varpå en ny motståndare tog dess plats.
Så höll det på. Eller, jag antar att så var fallet, för jag minns att vi inte spelade detta anskrämliga spel i mer än några minuter när det begav sig. Förmodligen stängde vi av spelet och högg till varsin egen kaststjärna av metall, som vi kastade mot varandra från våra BMX-cyklar. För vi visste redan då hur det skulle gå till om man skulle vara en tvättäkta BMX-ninja.
