Veckans Retrokanon är en återkommande veckoföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: X-Men The Arcade Game (Arkad, 1992)
Under början av 90-talet var det populärt med fightingspel där kända figurer från film-, tv- och serievärlden slog sig fram genom nivåerna i bästa Golden Axe-anda.
Teenage Mutant Ninja Turtles och The Simpsons gjorde storstilade framträdanden med fajter för upp till fyra spelare, men Marvel valde att vara värst med sitt X-Men: The Arcade Game.
Här fick upp till sex spelare köra samtidigt på en arkadmaskin som hade dubbla bredbildsskärmar, och i arkadhallarna nere vid vattnet i Brighton tillbringade jag många timmar och spenderade många 20-pencemynt på att servera knogmackor till Magnetos horder av hantlangare. Dessutom var Magnetos odödliga replik "WELCOME TO DIE!" oförglömlig.
Egentligen spelade det ingen större roll att det var just ett Marvel-spel, utan det var sexspelaraspekten som var roligast. Och nu när spelet även finns på Xbox Live Arcade och PlayStation Network (samt iPad om man nu ska vara petig) går det att uppleva samma sak i vardagsrumssoffan.
Fast i en rökig arkadhall blir allting roligare, såklart.
X-Men Arcade till XBLA och PSN
Veckans Retrokalkon: The Amazing Spider-Man (A500, 1990)
Det där med att det inte spelade så stor roll att det var en Marvel-karaktär gällde väl även i andra spel. I The Amazing Spider-Man till Amiga (samt PC, Atari samt tydligen Commodore 64) skulle du besegra Mystero, som kidnappat stackars Mary Jane och gömt henne i sitt fort.
Det enda som var kul med spelet var att du var så otroligt liten. Spidde var inte större än en fingerborg, och när han gick upp och ned på taket såg det fantastiskt roligt ut.
Tyvärr var det inte lika roligt att spela, och de huvudsakliga fienderna bestod av allt från mumier till robotar, och var dessutom sjukt långsamt och även infernaliskt svårt. Ja, så svårt att det fortfarande skrivs om hur man ska klara spelet (eller åtminstone fuska för att göra det).
Nä, Spindelmannen har sett bättre dagar, inte minst för några veckor sedan i hans senaste spel. Allt var inte bättre förr.
