Eurogamer.se

Recension: Skyrim: Hearthfire

Inte särskilt hjärtevärmande

Någonstans mellan drakstriderna och upptäcktsfärderna måste man förstås vila. Din hjälte behöver kanske lasta av lite ädelstenar och magiska vapen och det kan ju vara skönt att sova på sin egen säng ibland. Tyvärr är hemmiljöerna i The Elder Scrolls V: Skyrim (10/10) rätt trista - de är i princip bara förvaringsboxar som i bästa fall har några symboliska utsmyckningar.

Expansionen Hearthfire marknadsförs som ett tillägg för husbyggaren i dig. Det är en chans för hjälten att få ett ombonat hem att installera sig och sin familj i. Med det sagt är det lätt att ta enkla poäng genom att jämföra tillägget med att plocka in The Sims i Skyrim. Om det ändå vore så väl.

I The Sims kan du kan utforma ditt hem på tusen och åter tusen vis. Allt från gardiner till dörrmattor kan skräddarsys och det görs med en handvändning. Det är enkelt, roligt och otroligt fritt. Tre värdeord Hearthfire inte anammat.

"När det som lök på laxen visar sig att adopteringen helt saknar poäng i spelet blir jag inte mer övertygad."

Byggsystemet lämnar mycket att önska. Genom två olika arbetsbord planlägger och bygger du huset på ett sätt som får Skyrims slätstrukna vapentillverkning att verka genial i jämförelse. Det är så långt ifrån de raka, snabba ingreppen i The Sims som det över huvud taget går att komma.

Sedan kommer vi till valfriheten. Visst finns det några symboliska vägskäl; ska bygget ha ett torn eller en flygel? Ett gästrum eller bibliotek? Inredningen är snäppet bättre, men det är ett litet snäpp. Hyllor, uppstoppade monster och kantiga stolar finns att tillgå men du får inte välja var de ska stå eller hur de ska se ut.

Trailer för Skyrim: Hearthfire

Byråer, väggar och uppstoppade kranier har åtminstone en sak gemensamt - de tillverkas alla av extremt vardagliga material. Vardagen är annars rätt ovanlig i Skyrim, då de flesta uppdrag är storslagna på ett eller annat sätt. Det är vandöda, varulvar och vampyrer som ruvar på skatterna du vill åt.

Att bygga hus i Hearthfire återställer verkligen balansen. Hus byggs ju som bekant av järn, trä och sten. Det är inte direkt material som vaktas av skogstroll eller ondskefulla trollkarlar. Nej, du köper dem i vanliga butiker och för att få huset i topptrim blir det både en och tio tröttsamma turer till närbelägna samhällen för att lägga ut småpengar på råmaterial. Realistiskt? Ja. Underhållande? Nej.

Förutom att kunna konstruera träslott tillför Hearthfire också möjligheten att adoptera ett barn. Jag vet inte hur det är med dig, men att skaffa barn i Skyrim har aldrig varit något mål för mig. När det som lök på laxen visar sig att ovan nämnda protegé helt saknar poäng i spelet blir jag inte mer övertygad. Interaktionerna sträcker sig till att ge barnet en gåva, leka kull eller säga åt hen på skarpen. Tre aktiviteter som inte får några konsekvenser alls. Så här i efterhand hade jag i ärlighetens namn hellre sett att ungen stannade på barnhemmet.

Men Hearthfire tillför ändå något. Det hus du bygger själv är trots allt bättre än de som redan finns i Skyrim. Saknar du ett ordentligt rum att ställa ut dina favoritsvärd i är det kanske trots allt ett okej inköp. Tyvärr drar bristen på valfrihet och ett alltför omständligt byggsystem ner intrycket rejält. Den förmildrande omständigheten i sammanhanget är ändå prislappen. 400 Microsoft-poäng är en tillräckligt låg summa för att bristerna nästan går att ha överseende med.

4 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Skyrim: Hearthfire Simon Campanello Inte särskilt hjärtevärmande 2012-09-12T10:45:00+02:00 4 10

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!