Eurogamer.se

Recension: Tekken Tag Tournament 2

Simon Campanello på Eurogamer Sverige recenserar Tekken Tag Tournament 2 (Xbox 360 och PS3).

PlayStation 2 hade bara hunnit ta några stapplade steg innan ett av plattformens mest omtyckta spel lanserades. I mitt tycke var och är Tekken Tag Tournament höjdpunkten i Namcos fightingserie. Det förblev också ett av de mest framstående spelen under hela konsolens livstid och var länge standardsättet att spöa upp en kompis i soffan.

Tolv år senare är det inte bara motståndaren inom räckhåll som ska ha stryk. Onlinelägen har blivit en självklarhet och en av stöttepelarna i genren såväl som Tekken Tag Tournament 2. Det är bara att ge sig in bland de runt femtio bekanta karaktärerna, lånade från tidigare delar av serien, och välja och vraka för att hitta två som passar för att sparka och slå motståndaren i sank.

Detta utgör nämligen skillnaden mellan Tekken Tag och huvudserien. Istället för det klassiska upplägget med en mot en förfogar varje sida över två förkämpar. En av dem är i ringen åt gången och den andra kan vila upp sig på bänken. Genom att "tagga" byter de plats och i vissa lägen kan det användas för att utlösa förödande kombinationsanfall på motståndaren.

"Räcker det inte att följa dina egna fram- och motgångar kommer spelet med en inbyggd klanfunktion."

Lanseringstrailer för Tekken Tag Tournament 2

Just den här taggfunktionen är en av sakerna som gjort den här spinn off-serien så populär: lagaspekten tillför en helt ny dimension till slagfältet. Det gäller att veta när det är läge att byta in bänkvärmaren för att han inte ska få smäll på en gång och hur du tajmar bytet för att få till tillsynes ändlösa kombinationsattacker. Det gör också valet av karaktär mer spännande; ska jag satsa på ett balanserat lag med en snabb och en tålig karaktär? Eller är det läge att bli extrem åt endera hållet?

Samtliga kämpar är hämtade från tidigare spel i serien och samma sak gäller deras rörelsemönster. När mitt lag med taekwondo-killen Hwoarang och seriens affischnamn Kazuya äntrar fältet för första gången är det ganska skönt. Sparkkombinationer som sitter i ryggmärgen fungerar fortfarande utan problem samtidigt som en del nya, spännande varianter dyker upp allteftersom. Ändå går det relativt snabbt att åka på stryk även i vänskapsmatcherna - det gäller att öva upp skickligheten lite innan jag ger mig in på den arenan.

Online går det förstås också att spelade rankade matcher. Där avancerar du inte i rang som spelarprofil, utan varje karaktär för sig. Det finns med andra ord en del att göra om du vill ha alla femtio figurer i topp.

För att undvika förnedring finns ett matchningssystem som ser till att du kan begränsa sökningarna till folk i närliggande rankingklasser. Det gör inte mycket skillnad så här i spelets första dagar, då nästintill alla är lågrankade men det kan säkert vara en tröst för kommande nybörjare.

Räcker det inte att följa dina egna fram- och motgångar kommer spelet med en inbyggd klanfunktion. Du kan slå dig samman med ett gäng andra spelare och tillsammans klättra i listorna. Det hela sköts och följs via en hemsida av samma snitt som Call of Duty: Elite eller Battlelog.

Rent tekniskt fungerar onlineläget väldigt bra. Under mina spelsessioner gick det smidigt att söka upp motståndare och inte en enda match kopplades ned. Tyvärr får jag ibland känslan av att det finns en viss obalans i karaktärerna. Det är trots allt en rejäl samling så att någon skulle vara lite mer fördelaktig än andra är väl knappast omöjligt. Om det här intrycket beror på min ringrostighet eller verklig orättvisa får nog avgöras över tid och av fler än bara mig.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!