Recension: The Testament of Sherlock Holmes

Fredrik Johansson på Eurogamer Sverige recenserar The Testament of Sherlock Holmes (PC, PlayStation 3, Xbox 360).

Sir Arthur Conan Doyle hade antingen blivit stolt (eller vridit sig i sin grav) om han hade varit medveten om hur populär och inflytelserik hans historier om den vansinnigt intelligente detektiven Sherlock Holmes och hans ständige följeslagare doktor Watson blivit.

Utöver de klara influenserna på andra verk har det producerats två storfilmer (med allas vår glade järnjätte - Robert Downey Jr) och två parallella tv-serier (Sherlock respektive Elementary) inom loppet av bara ett par år.

Vad som är betydligt mindre känt är att den lilla irländsk-ukrainska spelstudion Frogwares arbetat länge och hårt med att producera intelligenta pusselmysterier baserade på karaktären, med helt egenskrivna handlingar. Deras senaste verk, The Testament of Sherlock Holmes, är det första att ta klivet över från PC till Xbox 360 och PlayStation 3 i lite större skala. Med en ny spelmotor och högre budget än något tidigare spel i serien hoppas man rida på den nya populäriteten.

"Under det första fallet, ett pärlhalsband som mystiskt försvunnit från ett låst rum, börjar varningsklockor ringa."

Lanseringstrailer för Testament of Sherlock Holmes

Allting börjar med att tre barn utforskar en öde vind och hittar vad som visar sig vara Watsons dagbok. Med vad som i bästa fall kan kallas katastrofalt röstskådespelande utan inlevelse börjar dessa barn läsa ur dagboken och ett stort garnnystan av intriger, mord och osannolika händelser faller ut.

Mitt jobb som spelare är således att nysta upp detta och få klarhet i vad som egentligen hände med Sherlock och Watson under ett par ödesdigra veckor i London, 1898.

The Testament of Sherlock Holmes är ett klassiskt äventyrsspel, med kluriga pusselelement, från det som tidigare kallades peka-och-klicka-genren. I och med Frogwares storsatsning på konsolmarknaden har spelmotorn skrivits om till att bli ett mer traditionellt tredjepersonsäventyrsspel, med kontroller anpassade för just det syftet. Det märks tyvärr att utvecklarna är vana vid precisionen hos en mus, då föremål och personers reaktionshorisont är aningen för snäv för den osmidiga och oprecisa styrningen.

Under det första fallet, ett pärlhalsband som mystiskt försvunnit från ett låst rum, börjar varningsklockor ringa. Handlingen känns väldigt mycket igen från andra källor, men tack vare lite egna vinklingar kommer manusförfattarna undan utan att kalkera alltför uppenbart. Och när det första fallet väl är slut och handlingen accelererat åt vitt skilda håll hör jag inte av varningsklockan på många, många timmar.

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!