Recension: FIFA 13

En FIFAnfar!

Förra årets FIFA-titel var ett av de spel jag besökt mest i seriens historia, slaget enbart av de första inkarnationerna till Sega Mega Drive och PC. Jag tycker mycket om det förbättrade managerläget men plöjde ner mest tid i min egna karriär som fotbollsproffs. Så jag hade lagt mina förväntningar rätt högt för årets upplaga.

Mer av allt verkar vara mottot för FIFA 13 - alla spellägen har byggts ut och förbättrats. Deras fotbollskarriärlägen är nu renodlat till enbart tränarläge eller enbart spelarläge. Du kan alltså inte längre vara spelande tränare vilket jag tycker är lite tråkigt.

När jag börjar lotsa mitt alter ego genom en spelarkarriär märker jag också att det inte längre går att lura sig själv genom att börja sin karriär som rundlagd 32-åring. Här är det ung och pigg 17-åring som är enda valet. Mer realistiskt förstås, men återigen känns det lite surt att inte få välja själv.

"I år är det nämligen inte enbart monetära tillgångar som styr. Om du försöker värva din tredje superstjärna som riskerar att nöta bänk så måste du betala honom mycket högre lön även om du lovar honom en plats i startelvan."

Efter att ha muttrat lite för mig själv om åldersfördomar inom fotbollen väljer jag ironiskt nog mitt favoritlag Arsenal som startpunkt för min lysande karriär. Det visar sig snabbt att jag är alldeles för dålig för Gunners och får söka min lycka på lån i lägre divisioner. Jag kan visserligen vägra att bli utlånad men då får jag i princip ingen speltid alls.

Väl på plan har flera saker förändrats i detta läge. Till exempel har de höjt ribban så att du oftare kan bli utbytt under match även om du inte är skadad. Matchen får du då spela klart med resten av laget. Annars är mycket sig likt.

Speltekniskt är bollen mindre klistrad vid spelarnas fötter. Framför allt i mottagningar studsar bollen inte riktigt dit jag vill hela tiden, men det gäller även för motståndarna. Cristiano Ronaldo kan plocka ner passningar över halva plan utan problem, min nybakta spelare och hans division fyra-kamrater har betydligt större problem.

Så funkar Kinect i FIFA 13

Det leder till att spelet blir mer böljande och för min del mer underhållande. Bitvis är tyvärr den artificiella intelligensen lite trasig. Till exempel började mittbackarna i mitt lag i 90:e minuten att börja passa kortpassningsspel till varandra. 26 passar kom de upp i innan jag tröttnade och bad om bollen. Då tjongades den iväg och domaren blåste av matchen.

Annars känns spelet mycket mer finputsat än tidigare. Kollisionerna som kunde leda till discodans i förra spelet har ordnats till. Spelare petar in fötter för att bryta bollbanor och slänger sig runt sina motståndare på ett helt annat sätt än tidigare. Spelet är överlag snyggare, speciellt när när det gäller rörelseanimationerna.

När jag går över till att styra ett helt lag utanför plan upptäcker jag även här en rad förbättringar. Kommunikationer med media och rykten kring spelarflyttar är mer intensiva och spekulativa. Till exempel förhandlade jag i två veckor med en nigeriansk spelare i norska Brann som i media sade att han skulle stanna i Norge under hela förhandlingen, medan han med mig ville få reda på hur stor roll i mitt lag han skulle få.

I år är det nämligen inte enbart monetära tillgångar som styr. Om du försöker värva din tredje superstjärna som riskerar att nöta bänk så måste du betala honom mycket högre lön även om du lovar honom en plats i startelvan. Och håller du inte ditt löfte kommer han bli mer svårhanterlig och eventuellt kanske börja söka sig bort från laget.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!