Recension: Dragon Ball Z Kinect

Dags att leka supersaiyajin

En av de mest lästa mangaserierna genom tiderna måste vara Dragon Ball.

Akira Toriyamas 42 böcker långa berättelse om den naive lille pojken Son-Gokus resor på jakt efter de sju drakkulorna började som en otroligt humoristisk historia år 1984. Gradvis förvandlades den dock till en alltmer seriös serie där vår svansbeprydde protagonist hade växt upp och räddat världen otaliga gånger år 1995, när tecknaren Toriyama slutligen gav mangat ett slut.

Tydligast blev övergången till den seriösare, mer actionbetonade inriktningen i samma stund som Son-Goku blivit pappa - men får sin son kidnappad av den ondskefulla utomjordningen Raditz. Detta markerades även av att animen bytte namn till Dragon Ball Z vid samma tillfälle. Det är inte helt otippat här berättelsen börjar i Kinect-spelet där jag fått leka supersaiyajin framför och skjutit sköldpaddsstrålar.

I Dragon Ball Z Kinect finns ett berättelseläge som följer originalserien riktigt noga, och har du handlingen någorlunda färskt i minnet kommer du att känna igen de klassiska bataljerna mot Vegeta, Freezer, Cell och Boo i spelets förstapersonsslagsmål. Har du däremot aldrig hört namnen jag just rabblade upp kommer du tyvärr inte att förstå ett dyft - titeln innehåller nämligen inga som helst förklarande mellansekvenser och gör handlingen helt obegriplig för den som inte läst originalmangat.

"Har du aldrig hört namnen jag just rabblade upp kommer du tyvärr inte att förstå ett dyft."

Trailer för Dragon Ball Z till Kinect

Det faktum att du kastas in mitt i strider som pågått i flera kapitel gör det hela rörigt, och vissa betydelsefulla strider ger spelet inte ens någon indikation på hur kampen slutade eller vilka karaktärer som överlevde efter stridsfragmentet du just fått spela.

Lyckligtvis är det inte berättartekniken som står i fokus i detta slagsmålsspel även om det vid upprepade tillfällen, precis som i animen, gärna petas in onödigt långa dialoger som avbrott i striderna. Här är hela grejen istället chansen att axla rollen som seriens bekanta karaktärer och utöva deras mästerliga kampsport med hela din kropp som kontroll.

Och till en början är det faktiskt ganska kul. Kontrollschemat är relativt simpelt, men du kan ändå utföra en mängd olika attacker genom simpla medel. Dessutom går det att ladda upp till specialattacker, såsom energistrålen Kamehameha, genom att härma de klassiska attackställningarna du känner igen sedan tidigare. Väljer din motståndare att kontra specialattacken hamnar ni i en välbekant kraftmätning som du vinner genom att upprepade gånger slå så snabbt som möjligt rakt ut i luften.

Flera attacker leder dessutom till vad vi brukar kalla för Quick Time Events, det vill säga sekvenser där en bild dyker upp som du ska försöka spegla med din kropp, men hinner du inte detta tillräckligt snabbt så tar du istället skada. I vanliga fall är jag inget stort fan av sådana sekvenser, men med Kinect är det faktiskt ganska underhållande och leder till spektakulära sekvenser helt i stil med Akira Toriyamas verk.

Åtminstone de första tio gångerna du får se exakt samma klipp i en strid.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!