Eurogamer.se

Recension: Serious Sam 3: BFE

Seriöst oseriöst

Spelmekaniken i förstapersonsskjutare som släpps i dag har förändrats på en del centrala punkter jämfört med de som släpptes för 10-15 år sedan. Normen i dagens spel är att du har regenererande hälsa, möjligheten att bära två vapen åt gången och möjligtvis någon form av mekanik för att ta skydd bakom saker i spelvärlden. I Serious Sam 3: BFE får vi se raka motsatsen till en modern skjutare i ett försök att framkalla lite retrokänslor.

Berättelsen i spelet är lövtunn, precis som i de föregående spelen. Detta tredje spel i serien utspelar sig tidsmässigt innan de två tidigare verken och utspelar sig i Egypten. Upplägget är att artefakter från en annan civilisation har hittats och detta har även dragit uppmärksamheten från Mental, som är utomjordingarnas ledare. Läget ser mörkt ut för mänskligheten och det är dags för vår allvarlige protagonist Sam "Serious" Stone att reda ut situationen. En av artefakterna som grävts fram är lyckligtvis en tidsmaskin, och det blir därför Sams uppgift att försöka aktivera denna och återvända till en tidpunkt då han kan förhindra invasionen.

"Nivådesignen är förutsägbar på så vis att du förr eller senare når ett stort öppet område där du kommer att bli anstormad från alla håll."

Sam som karaktär påminner en hel del om Duke Nukem, vilket till en början framkallade minnen från det horribla Duke Nukem Forever. Lyckligtvis faller inte Serious Sam 3 i samma fallgropar lika ofta, utan fokuserar istället på högoktanig action. I likhet med Duke Nukem bjuder Sam på en hel del referenshumor i form av kvicka repliker till händelser och även ifall många av dem är ganska risiga finns det faktiskt ett par guldkorn som fick mig att skratta.

Som jag nämnde tidigare har spelet en väldigt tydlig fokus på action, och det är inte ofta det bjuds några pauser eller uppehåll. Nivådesignen är förutsägbar på så vis att du förr eller senare når ett stort öppet område där du kommer att bli anstormad från alla håll. Även om du vet att det kommer att ske är det faktiskt ganska underhållande till en början, då det är en utmaning att hålla koll på var du befinner dig och försöka hålla ryggen fri medan du backar och skjuter konstant. Senare i spelet tappar det dock charmen eftersom dessa större uppgörelser kan pågå i vad som känns som en evighet.

Själva poängen med spelet är både dess starka och dess svaga punkt. Att plöja ner horder av fiender med din minigun är helt enkelt tillfredsställande, men när du gjort samma sak i ett par timmar i sträck finns inte charmen kvar längre. Det känns istället som ett monotont nötande. Detta kan avhjälpas till viss del genom att spela tillsammans med en vän i samarbetsläget antingen via Xbox Live eller via delad skärm.

Lanseringstrailer för Serious Sam 3: BFE till XBLA

I överlag känns spelet en aning opolerat när det gäller både ljud och grafik. Det lider av en hel del grafiska buggar som till exempel ger flimrande texturer eller föremål som är osynliga tills du börjar närma dig dem. Ljudet lider av liknande problem där dialog ibland kapas av eller inte börjar höras förrän karaktärerna är halvvägs in i meningen. Inget som är spelförstörande förstås, men det påverkar definitivt spelupplevelsen i det stora hela.

"Att plöja ner horder av fiender med din minigun är helt enkelt tillfredsställande, men när du gjort samma sak i ett par timmar i sträck finns inte charmen kvar längre."

Spelet har även en handfull olika flerspelarlägen utöver samarbetsläget. Du erbjuds klassikerna Deathmatch, Team Deathmatch och Capture the Flag, men även lite mer ovanliga lägen som Instant Kill, som skapar hetsiga matcher där varje träff dödar direkt. Du har även Last Man Standing och Last Team Standing som är omgångsbaserade matcher där sista spelare eller lag som är vid liv vinner, ungefär som i Counter-Strike. Det tråkiga i sammanhanget är att det finns ytterst få spelare i skrivande stund, vilket har lett till att jag inte riktigt fått testa alla lägen. När jag tittar på topplistorna är även detta en indikation på att folk har valt att spendera sina pengar på annat.

Den första timmen med Serious Sam 3: BFE hade jag genuint kul med spelet, men sakta men säkert började det roliga trubbas av. Detta är mycket på grund av att det känns som att fantasin började tryta hos utvecklarna framåt slutet och de istället valde att återanvända till tidigare händelser fast med bara mer fiender. Sista banan är ett perfekt exempel på detta när jag spenderar en knapp timme på att gå i en korridor i form av ett bergspass, och med jämna mellanrum kommer massiva vågor av fiender. Bara på sista banan dödade jag strax under 2 000 fiender, och jag var så otroligt uttråkad till slut. Sista bossfighten är dock kreativ och välgjord, men vägen dit är en designkatastrof.

Är du sugen på lite hjärndöd action och har en god vän som är inne på samma spår är Serious Sam 3: BFE något jag rekommenderar trots den opolerade ytan. Det handlar trots allt bara om låga summor, och på den prisnivån får du ut en hel del galenskap och samarbetsaction. Som ett enspelarspel är jag inte lika snabb på att rekommendera det om du inte har en hög tolerans för monotoni.

6 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Serious Sam 3: BFE Johan Lindros Seriöst oseriöst 2012-10-25T16:00:00+02:00 6 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!