Recension: Halo 4

Halo du gamle spartan

Många ifrån den senaste generationens spelare kommer förmodligen inte ihåg vilken smärre revolution Halo: Combat Evolved var för konsolspelen när det lanserades för mer än tio år sedan. I mitt tycke har originalet ännu inte överträffats, trots åtskilliga försök med både uppföljare och sidospår som ODST och Reach.

Med en ny utvecklare bakom rodret, massor med pengar och resurser ifrån Microsoft och en helt ny trilogi inplanerad är det kanske dags nu?

Halo 4 är det första helt nya Halo-spelet som inte utvecklas utav Bungie och naturligtvis har en av de största utmaningarna för 343 Industries varit att sätta sin egen prägel på verket samtidigt som de behåller seriens essens.

"Om Halo 4 inte belönas med en rad utmärkelser för sina grafiska prestationer vid årets slut kommer jag att bli mycket upprörd."

Detta är något de lyckats med på ett tämligen imponerande sätt. Halo 4 känns på alla sätt och vis som en ny, fräsch och "riktig" uppföljare.

Ett av de mer framstående problemen med några av föregångarna har enligt mig varit att de inte är särskilt tekniskt imponerande för att vara så stora titlar såväl som flaggskepp för hela varumärket Xbox. Detta är något 343 Industries tagit fasta på och sedan skapat ett smått häpnadsväckande vackert spel.

Peppad?

Faktum är att jag haft svårt att tro mina ögon under min resa igenom den nya, spännande kampanjen. Vissa miljöer är så detaljrika, högupplösta och pampiga att det är lätt att tro att det är en toppmodern speldator jag sitter och spelar på, inte en snart sju år gammal konsol. Om Halo 4 inte belönas med en rad utmärkelser för sina grafiska prestationer vid årets slut kommer jag att bli mycket upprörd.

Utöver att det är förbannat snyggt besitter såklart kampanjen även en rad andra kvaliteter. Berättelsen tar en helt ny, väldigt intressant riktning och den känns framförallt mer personlig.

Cortana, Master Chief och karaktärer jag inte vill nämna vid namn har givits betydligt mer utrymme att utvecklas och jag känner mig äntligen lika engagerad som jag gjorde i seriens allra första del. Jag uppskattar att 343 Industries verkar ha fattat att originalets mystik i kombination med en skön känsla av utsatthet och upptäckarglädje var några av dess allra största styrkor. Halo 4 är fullpepprat med dessa ingredienser och lägger grunden till vad som verkar bli en grymt spännande historia.

Vad gäller det rent spelmekaniska har utvecklaren valt en väldigt konservativ väg. Formeln har varit mer eller mindre oförändrad serien igenom och Halo 4 är inget undantag. Skölden som laddas upp igen över tid är kvar och det är fortfarande enbart två vapen som går att bära med sig vid varje tillfälle. De som inte uppskattat upplägget tidigare lär med andra ord inte bli frälsta nu heller.

Däremot har själva arsenalen fått sig en ordentlig genomgång och även här märks den sylvassa tekniska kompetensen i de grymt snygga animationerna, de tunga ljudeffekterna och den sköna balansen vapnen emellan.

Tack vare att det i stor utsträckning är nya typer av fiender Master Chief strider emot i Halo 4 finns också en hel del nya vapen och fordon att leka med. Men känslan i striderna känns som sagt igen, på gott och ont. Jag tycker att 343 Industries har varit lite fega i detta avseende då de har fått ett ypperligt tillfälle att stoppa in lite fler nya, egna idéer.

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!