Eurogamer.se

Veckans Retrokanon: Stunt Car Racer

Och Retrokalkonen: Stock Car

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Stunt Car Racer (A500, 1989)

"Upplevelsen att krascha in i din motståndare för att på James Bond-vis försöka knuffa denne över kanten var svårslagen på den tiden."

1

Inga vidare detaljer på motståndarna, men vad gjorde väl det på den tiden?

I dagarna släpps LittleBigPlanet Karting, och även om nöjet att köra runt med en låtsasbil på möjliga och omöjliga banor känns retro - så är det faktiskt ännu mer retro än vad vi kanske först lockas att tro.

Stunt Car Racer är ett omtalat litet spel som kanske gjorde störst avtryck på Amiga-plattformen när det släpptes av MicroPlay år 1989. Detta var spelet som gjorde namnet Geoff Crammond känt för allmänheten; han återkom ju senare med Formula One Grand Prix-serien - men för egen del gjorde han sig påmind redan 1985 i F3-spelet REVS till C64.

En Stunt Car Racer är ett kartliknande fordon som du kör på upplyfta racingbanor utan staket eller andra sidoskydd. Detta gör givetvis att du faller ut i det fall du inte lyckas hålla dig på banan, vilket också bestod av spelets huvudsakliga utmaning.

Grafiken var av tidig 3d-karaktär, och även om spelet förmodligen ger dig lätt huvudvärk i dag - på grund av hyfsat få bildrutor per sekund - så var det smidigt och snabbt utfört med dåtidens mått mätt. Ska jag vara helt ärlig är det varken spelmotorn eller grafiken som imponerade, utan den fantasifulla bandesign som närmast påminner om en berg-och-dalbana från valfri nöjespark.

Stunt Car Racer var företrädesvis ett enmansspel, men för den tekniskt driftige gick det att koppla ihop två dator med nollmodemkabel och faktiskt köra två på samma gång, vilket ger den ultimata Stunt Car Racer-känslan. Upplevelsen att krascha in i din motståndare för att på James Bond-vis försöka knuffa denne över kanten var svårslagen på den tiden.

Lägg därtill den utmärkta skademätaren i form av en kaross som fick sprickor i sig ju mer stryk din bil tar (ni minns väl vår skadediskussion från i fjol?). Ren revolution.

Veckans Retrokalkon: Stock Car (C64, 1984)

"Banan är trång och bilarna fyra till antalet; det leder oftast till rena låskrockar som stänger hela loppet och den som lyckas krångla sig ur hopen får ett rejält försprång och kan masa sig till seger."

2

Skulle du tycka att det är för enkelt att ta sig fram finns det alltid lite oljefläckar att köra i.

Ibland känns det taskigt att kalla ett snart 30-årigt spel för en kalkon, men en del spel funkade inte trots att förväntningarna var annorlunda.

Stock Car ska försöka efterlikna verklighetens stock car racing, men blir mest en komisk soppa av blockiga bilar, dåliga ljudeffekter och helt okänslig spelmekanik.

Banan är trång och bilarna fyra till antalet; det leder oftast till rena låskrockar som stänger hela loppet och den som lyckas krångla sig ur hopen får ett rejält försprång och kan masa sig till seger.

Bilen i fråga kan svänga flera varv utan att behöva röra sig framåt, men trots denna vighet är det en konst att ta sig igenom ett helt varv utan att krocka i var och varannan kurva.

En bonus är att det går att ställa in ganska många saker för att skapa det lopp du verkligen vill ha. Det går bland annat att köra lopp på upp till 40 varv(!) - varför någon nu skulle vilja det...

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!