Eurogamer.se

Recension: Call of Duty: Black Ops II

Kallet har kommit för att stanna

Imorgon kommer minst tio SJ-tåg att vara försenade. Dagen innan julafton kommer det att vara massvis med personer som inte har hunnit med sitt julklappshandlande. Minst en vecka innan släpp kommer Electronic Arts att ställa in sitt kommande basketspel.

Varje år är fylld med givna saker, och hos Activision är Call of Duty det som alltid följer tidtabellen. Så har det inte alltid varit. Förvisso gick det redan från början mycket bra för spelserien, men det var först med Call of Duty: Modern Warfare som dominansen började.

Med en så pass stark genombrottstitel kommer det alltid att finnas två sidor. Uppföljarna kommer att regna in ända tills det blir Guitar Hero: Warriors of Rock-siffror, och fansen kommer alltid att publikt avsky varje kommande spel eftersom inget slår deras ögonsten. Fast både du och jag vet att majoriteten av dem lik förbannat köper det senaste krigsspelet från utgivaren.

"Att recensera enligt den mallen är lika billigt som att kasta in år 2025 för att slippa diskutera ologiska saker i en handling, utan jag måste gå efter hur pass underhållande denna interaktiva upplevelse är."

Detta har skapat ett stort monster inom hela branschen. Härmapor försöker kopiera konceptet utan att lyckas, kritiker kommer alltid att se spelen som våldsförhärligande, och spelare kommer att gnälla på andra som gillar titeln. Oavsett vilket läger du kommer ifrån är det omöjligt att inte ha en åsikt om denna spelserie.

Call of Duty:s signum är att skapa en tajt och intensiv actionupplevelse i förstapersonsperspektiv. Ifall det går fem sekunder utan att något våldsamt händer kommer utvecklarna att få panik och genast släppa en uppdatering som tar bort denna tristess.

Explosioner som får Michael Bay-fans att gråta av lycka

Eftersom vi pratar om ett krigsspel är det i princip omöjligt att inte ta upp hur spelet snarare rekryterar än skrämmer bort konsumenterna från verklighetens krig. I takt med obligatorisk dubstep skjuter du lika många kulor som det blir kronor i intäkter för Activision. Även om de har valt att stoppa in lite nyanserat material på sistone, speciellt i Call of Duty: Black Ops II som för första gången ger spelaren ett flertal olika val baserad på etik, instinkt och kunnande om actionklyschor, så är majoriteten om hur kul det är att skjuta tusentals olika människor.

Att recensera enligt den mallen är lika billigt som att kasta in år 2025 för att slippa diskutera ologiska saker i en handling, utan jag måste gå efter hur pass underhållande denna interaktiva upplevelse är. Nej, jag tänker inte på stora skratt och high five-rörelser. Istället handlar det om hur pass länge jag är intresserad av vad som erbjuds och hur långt tid jag är villig att spendera med det.

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!