Recension: Family Guy: Back to the Multiverse

Tillbaka till nittiotalet

Spel baserade på filmer och tv-serier har ett välförtjänt dåligt rykte. Det finns fler själlösa dussinprodukter utan eget existensberättigande än jag kan räkna till, men om något känns lämpat för en interaktiv spin-off är det väl ändå Family Guy?

Tv-serien i sig saknar ofta ordentlig handling. Den handlar snarare om enskilda skämt eller att tänja på gränserna; familjen Griffin är mer en kanvas att applicera knasigheter på än människor. Fenomenalt väl anpassade att bli spelkaraktärer med andra ord. Som en extra morot finns det populära avsnittet Road to the Multiverse där familjens minsting Stewie och den talande hunden Brian besöker en rad parallella universum. En enklare ursäkt för att lotsa spelare genom fantasifulla miljöer finns knappast.

"Någon utmaning finns egentligen inte, det handlar mest om att luta sig tillbaka och avfyra de många vapnen eller lojt iaktta den gula kycklingen av människostorlek som boxas - ja, han finns här också."

Family Guy: Road to the Multiverse slår ledigt mynt av avsnittets metod för att resa mellan dimensionerna och lånar Stewies halvbror Bertram som antagonist. Ett strålande upplägg för Stewie och Brian att gräva djupt i vapenarsenalen och ge sig av på en manisk resa för att rädda den egna världen.

1

Duon som gör spelet underhållande

Bakom projektet ligger Heavy Iron Studios, en utvecklare som har just licensspel som sin nisch. De senaste tio åren har de spelanpassat alltifrån Svampbob till Evil Dead i en kvalitetsnivå som legat någonstans mellan bedrövligt och acceptabelt. Nu har de i alla fall fått fri tillgång till Family Guys stora arkiv och persongalleri - och det räcker förvånansvärt långt.

I den första världen jag besöker ingår alla i en collegeförening. Här gäller det att få Mort, som är ansvarig för nördarnas förening, att anordna en lyckad fest genom att skjuta jättemånga sportkillar, hitta nakenbilder på populära tjejer och lyssna när Stewie och Brians utbyter vitsiga repliker. På vägen hittar jag Quagmire i ett badkar med ett par tonårstjejer, Louise som skriker efter killar hon vill ha intimt sällskap med och Peter som dansar naken på en kortegevagn. Back to the Multiverse är kort sagt överbelamrat av påskägg och skämt från tv-serien.

För att ta dig fram genom spelets tio banor kontrollerar du antingen Stewie eller Brian från tredjepersonsperspektiv - hela kampanjen kan också köras med två spelare som då tar varsin karaktär men är du ensam kan du växla mellan dem under spelets gång. Den stora skillnaden dem emellan är vapenutbudet; Brian kör på de klassiska automatvapnen medan Stewie har allsköns lasrar och raketkastare. Brian klunkar billig lager, kastar molotovcocktails och slåss med en whiskeyflaska och Stewie kontrar med apelsinjuice, bajsblöjor och golfklubba. Fler prylar och uppgraderingar kan du låsa upp under spelets gång genom att samla på dig högar med pengar.

Någon utmaning finns egentligen inte, det handlar mest om att luta sig tillbaka och avfyra de många vapnen eller lojt iaktta den gula kycklingen av människostorlek som boxas - ja, han finns här också. Så collegevärlden är enkelt avklarat. Likaså amishvärlden, rymdvärlden och tomtevärlden. Alla har sina egna fyndigheter av varierande kvalitet. Heavy Irons mål verkar vara att delvis gömma spelandet bakom försöken att få mig att skratta mellan striderna. Ibland lyckas de faktiskt.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!