Recension: Disney's Epic Mickey 2: The Power of Two

Kraften av två minus fyra

Lurad på konfekten är nog en bra sammanfattning. Jag känner mig ungefär lika sur som en sjuåring som snuvats på lördagsgodiset. Epic Mickey 2: The Power of two är inte vad jag blivit lovad. Frågan är om det ens är vad det första Epic Mickey utlovade? Men jag går händelserna lite i förtid. Vi spolar tillbaks en stund, till sagans början.

Det var en gång för länge, länge sedan. Efter att ha lämnat ett jobb hos Ion Storm där han skeppade monumentala titlar som Deus Ex och Thief: Deadly Shadows gav sig Warren Spector ut på nya äventyr. Med den nystartade studion Junction Point i hans egen regi var målet att skapa något nytt, stort. Ett par år senare köptes studion upp av Disney, och det började läcka ur lite information i formen av väldigt ikoniska bilder.

2

När som helst kommer kameran att förstöra spelglädjen

Klassiska Disneykaraktärer dolda i skuggor, nedgångna och förstörda miljöer. Skulle vi få ett postapokalyptiskt Disneyworld-äventyr? Ingen visste riktigt. Ingen förutom Warren Spector. När så arbetsnamnet väl presenterades - ”Epic Mickey” - och det talades vitt och brett om episka, storslagna äventyr och en gråaktig moralskala reste sig håren på många spelares armar. Det här skulle kunna bli riktigt bra.

"Musse är fortfarande den viktigaste karaktären och hans magiska pensel har fortfarande förmågan att kladda på färg eller fräta bort objekt med thinner. Jag kan sympatisera - det finns mycket att vilja fräta bort i Epic Mickey 2."

När Epic Mickey väl kom ut 2010 var sanningen rätt långt ifrån de stora orden, och istället för ett storslaget äventyr serverades ett ganska schablonartat plattformsspel med Musse Pigg i huvudrollen. De stora, moraliska valen var utbytta mot en pensel och möjligheten att fylla i färger, eller sudda ut, väl valda delar av världen. Det kombinerat med de begränsade hästkrafterna i Nintendo Wii gick helt stick i stäv med spelarbasens förväntningar och spelet mottogs halvdant. Det sålde bevisligen ganska okej eftersom Spector och Junction Point har fått en ny chans att leverera på sin vision och ta lärdom av sina misstag.

Det första som slår mig när jag startar Epic Mickey 2: The Power of two är den grafiska extravagansen - det ser verkligen dundersnyggt ut. En kavalkad av Disneykaraktärer, både huvudrollsinnehavare och bifigurer, sköljer förbi i ett vansinnigt musikalnummer där det grafiska nästan bräcker Pixar på en bra dag. Tyvärr går verkligheten upp för mig en liten stund senare - det är naturligtvis en förrenderad film, för när äventyret börjar på riktigt ser det inte särskilt bra ut. Bortblåst är Pixar-kvalitén och det känns som vi plötsligt är tillbaks på Nintendo Wii igen, fast med lite skarpare texturer och fler trianglar i världen.

Vad som inte förändrats nämnvärt från Epic Mickey är spelmekaniken. Musse är fortfarande den viktigaste karaktären och hans magiska pensel har fortfarande förmågan att kladda på färg eller fräta bort objekt med thinner. Jag kan sympatisera - det finns mycket att vilja fräta bort i Epic Mickey 2.

Ta en titt på Oswald

Vissa hiskeliga kreatur har invaderat den märkliga soptipp till värld som i spelet benämns Wasteland - platsen dit alla bortglömda seriefigurer går för att dö. Utrustad med min pensel och en medhjälpare, Kalle kanin - som även figurerade i det första spelet, är mitt uppdrag återigen att rädda världen från en stor fara.

Resan mot mitt slutmål går genom ett antal variationsrika och fantasifulla världar. Skruvade karaktärer från Disneys arkiv grävs fram, stöps om i ny form och blåses liv i. Mellan de större områdena kastas jag in i rena tvådimensionella plattformssektioner utformade efter klassiska kortfilmer från Disney.

Att vandra omkring i dessa, för mig mestadels okända, miljöer ger mig inte några direkta känslor av nostalgisk kärlek. Om jag hade varit Warren Spector, Lasse Åberg eller något annan välskolad Disney-fan hade det säkerligen orsakat enorma mängder nostalgi och igenkännande. Istället blir jag snarare irriterad på den obegripligt dåliga kameran, vars faktum är att jag inte kan hoppa ordentligt och faller utanför världen fler gånger än jag kan räkna till.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!