Eurogamer.se

Recension: A Game of Dwarves

Längre än du tror

Att dvärgar och magi inte går hand i hand är sedan länge välkänt. I A Game of Dwarves är det mer sant än någonsin eftersom de ohövliga magikerna drivit alla dvärgar på flykt från det land som sedan tidernas begynnelse varit deras. I rollen som bortskämd och oprövad dvärgprins har jag nu tagit mig an uppgiften att återta dvärgarnas rike och driva magikerna på flykt.

Detta görs genom att i varje uppdrag bygga små underjordiska samhällen åt mina dvärgar och se till att de håller sig mätta, utvilade, tränade och allmänt nöjda med livet och sin tillvaro. Upplägget påminner väldigt mycket om äldre klassiker som Dungeon Keeper och Theme Hospital, men spelet utmärker sig på ett djärvt och mycket tydligt sätt mot alla tidigare spel i den här genren genom att låta spelaren gräva sig både upp och ned och inte bara operera längs ett och samma våningsplan.

I början är möjligheten att gräva och bygga i flera nivåer aningen förvirrande men när jag väl vant mig vid att hitta runt måste jag säga att det bokstavligt talat tillför en extra dimension till spelet. En tronsal blir betydligt pampigare när den byggs i etapper med tronen på toppen och gott om höga pelare runt. Inte skulle väl dvärgar nöja sig med att bygga Moria med blott en normal våning i takhöjd?

"När spelet lyser som starkast är dock när jag bortser från uppdragens egentliga mål och istället ger utlopp för det där inre begäret av att bygga och skapa saker."

Tyvärr gör spelet inget vidare jobb när det gäller att hjälpa mig hålla uppsikt över alla schakt och tunnlar. Om en av mina dvärgar fastnat någonstans och är på väg att svälta ihjäl så indikeras det bara av en väldigt liten varningssymbol i övre kanten av ett redan förvirrande och ofokuserat gränssnitt.

Av någon outgrundlig anledning har utvecklaren Zeal Game Studio valt att sprida ut liknande information och funktioner på olika platser. Resurser jag samlat på mig visas i undre kanten av skärmen men gränsen för hur mycket resurser jag har plats för syns i övre kanten. Liknande oreda gäller i menyerna för de föremål jag kan bygga. Till exempel finns växter som ger mat under växtkategorin medan växter som ger ifrån sig trä finns under vedkategorin. Överhuvudtaget får jag känslan av att Zeal bara tryckt in saker där de får plats varefter de lagts till i spelet och resultatet saknar övergripande struktur.

Trailer för A Game of Dwarves

Bakom det röriga kontrollsystemet döljer sig ett rejält matigt spel som bjuder på en oväntat lång kampanj och dessutom möjligheten att skapa fristående scenarion där det går att specificera olika kriterier för spelet. När spelet lyser som starkast är dock när jag bortser från uppdragens egentliga mål och istället ger utlopp för det där inre begäret av att bygga och skapa saker.

Spelet innehåller nämligen en mängd olika småföremål att inreda dvärgarnas boning med och ofta kommer jag på mig själv med att flytta runt saker och bygga om olika rum för att det ska bli snyggt och funktionellt istället för att gräva mig vidare mot nästa delmål för banan. Handlingen i kampanjen bjuder inte på så stark motivation att ta mig vidare, men vad gör egentligen det när det roliga är att leka sandlåda med dvärgarnas boning?

Även om spelet lider av vissa märkliga designval utgör det en stabil grund för utvecklarna att jobba vidare på och jag har riktigt trevligt med mina dvärgar och deras boningar. Ibland är det skönt att bara koppla av med ett spel som inte hetsar och för de stunderna är A Game of Dwarves ett riktigt prisvärt alternativ.

7 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: A Game of Dwarves Mattias Holmberg Längre än du tror 2012-11-30T17:59:00+01:00 7 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!