Recension: Professor Layton and the Miracle Mask

Bästa pussellösningen någonsin?

Allas vår favoritprofessor är tillbaka för att lösa pussel igen och denna gång gör han det helt i 3D när Layton-serien debuterar på Nintendo 3DS.

Om du tidigare kommit i kontakt med professorn vet du precis vad det handlar om. Professor Layton and the Miracle Mask varvar spännande historieberättande med kluriga tankenötter som skulle kunna vara hämtade direkt ur någon knep-och-knåp-tidning på ett oerhört charmigt och tillfredsställande sätt.

1

Mannen, myten, konceptet

Denna gång utspelar sig mysteriet som professor Hershel Layton och hans trogna följeslagare Luke och Emmy ska lösa i den undersköna staden Monte d'Or - en stad som blandar en modern, neonskimrande Las Vegas-stämning med mysiga cirkusosande gränder som för tankarna till mycket tidigt 1900-tal. Staden är oerhört trevlig att vistas i och djupet som infinner sig tack vare övergången till 3D gör omgivningarna ännu vackrare än de handritade 2D-miljöer vi fått se i seriens tidigare delar.

"Professor Layton and the Miracle Mask varvar spännande historieberättande med kluriga tankenötter som skulle kunna vara hämtade direkt ur någon knep-och-knåp-tidning på ett oerhört charmigt och tillfredsställande sätt."

Men allt är inte som det ska i staden och Monte d'Or har fallit offer för en mystisk maskprydd "gentleman" som terroriserar området genom att förvandla människor till hästar, frammana onda varelser ur målningar, förstena turister och på andra sätt göra staden och dess gator betydligt mer ogästvänliga. Det är givetvis upp till dig och professor Layton att lista ut om dessa otrevliga händelser bara är skickligt genomförda trolleritrick eller om maskerade förövaren faktiskt besitter magiska krafter på riktigt. Och naturligtvis klura ut vem det är som gömmer sig bakom den mystiska masken.

2

I 3D blir denna scen makalös

Berättelsen är riktigt välgjord och får mig ständigt att vilja fortsätta spela för att se vad som kommer att hända. Som i alla bra deckare går det att själv klura ut flera av stadens mysterier lagom långt innan dess lösningar uppenbaras i takt med historieberättandet. Att fallen i Monte d'Or dessutom återknyter till händelser i Laytons lummiga hemby under hans ungdom gör att resan får en härlig variation. Dessa tillbakablickar varvas med den nutida handlingen och spelet blir därmed ännu svårare att slita sig ifrån.

Om det är något jag har att inflika mot historien i spelet är det att den berättas ruskigt långsamt. Tempot vägs dock upp av hur otroligt mysig hela upplevelsen är, samt alla pussel vi bjuds på med lagom mellanrum och dessa är minst lika stor anledning att fortsätta spela som själva berättelsen. Pusslen vävs in i handlingen smidigare än någonsin och även om uppkomsten av nya pusselmoment kan kännas lite väl krystad emellanåt, som när Layton utbrister ”Åh, en tallrik. Den får mig osökt att tänka på ett gammalt pussel!”, så är spelet väl medvetet om detta och driver skämtsamt med sig självt vid flertalet liknande situationer.

Jag gillar spelets balans mellan lättlösta simpla problem och utmanande gåtor som tvingar en att tänka så det knakar och jag har alltid roligt oavsett om det handlar om att räkna ut hur många askar som får plats i en större låda, eller hur man delar upp ett schackbräde i fyra lika delar och samtidigt får med sig rätt antal redan utplacerade pjäser till varje del. Det förstnämnda pusslet tog kanske en halv minut för mig att lösa, medan det andra fick mig att grubbla på en lösning i upp mot en halvtimme.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!