Veckans Retrokanon: Laser Zone

Och Retrokalkonen: Bosconian

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Laser Zone (C64, 1983)

"Det sägs att Minters programmeringsfärdigheter väcktes till liv under en längre tids sjukdom, då han som sängliggande inte kunde ägna sig åt mycket annat."

1

Samspelet mellan de två laserkanonerna är helt avgörande, fiendevåg för fiendevåg.

Vad gör ett shoot 'em up bra eller dåligt?

Kikar vi på de omvända topplistorna, alltså över tidernas sämsta spel på olika plattformar, är det ganska sällan ett klassiskt rymdskjutarspel kvalar in. Å andra sidan kan flera av oss som hängt med ett tag bekräfta att det verkligen inte är lätt att skapa en riktigt bra shmup som underhåller både länge och väl.

Jeff Minter kan sina saker. Som nybliven 50-åring är han en veteran i branschen, och den som varit med sedan 80-talet förknippar kanske främst hans namn med märkliga spel - och lamor.

Det sägs att Minters verkliga programmeringsfärdigheter väcktes till liv under en längre tids sjukdom, då han som sängliggande inte kunde ägna sig åt mycket annat. 1982 bildade han produktionsbolaget Llamasoft, och ett år senare släppte han det spel som jag tycker på ett väl sätt sammanfattar allt som är bra i shoot 'em up-genren - nämligen Laser Zone.

Laser Zone utspelar sig på en enda skärm. Längs en x- och y-axel sitter två laserkanoner (på 80-talet liknade laserkanoner ofta parabolantenner) och dessa kan endast röra sig fram och tillbaka längs sin egen axel. Från två sidor kommer dumma fiender som försöker nå dig; när de kommer ända fram till din axel fortsätter de helt enkelt glida längs denna för att slutligen komma ifatt dig och sno ditt liv.

Låter det lockande? Nja, men Minters genidrag var att låta varje laserkanon kunna vrida siktet för att även skjuta snett. Det innebär att enda sättet för en kanon att bli av med fiender som invaderat axeln är att den andra kanonen helt enkelt skjuter bort dem. Lägg därtill att varje kanon även kan träffa och ha ihjäl den andre, så absolut kommunikation mellan de båda är klart önskvärd.

I enspelarläger styr du båda laserkanonerna, vilket är både svårt och en smula bökigt. I tvåspelarläget styr ni varsin kanon och det är då magin uppstår. Laser Zone är urtypen av genial spelidé, och oavsett ljud eller grafik skapar spelet en fantastiskt tvåspelarupplevelse som kräver övning, tur och färdighet.

Veckans Retrokalkon: Bosconian (C64, 1987)

"Den värdelösa formen av shoot 'em up-genren uppstår när hyfsade arkadoriginal pressas in i en hemdatorplattform."

2

Att hemdatorspel fick alltför liten skärm var vanligt på grund av låg prestanda - eller dålig programmering.

Den värdelösa formen av shoot 'em up-genren uppstår när hyfsade arkadoriginal pressas in i en hemdatorplattform. Det som från början var ett spel med egen charm och existensberättigande blir ofta en sörja av kompromisser, vars slutresultat inte har någonting gemensamt med originalet.

Misstagen som begicks med C64-konversionen av Namco-titeln Bosconian är de klassiska; skärmen är för liten för att vara spelbar på riktigt och radarskärmen så rörig att den i stort sett inte har någon betydelse, utan bara hänger med som en relik från arkadspelet.

För att göra saken än sämre tvingades utvecklaren implementera skottsalvor som dör ut på tok för tidigt, och dessutom rör sig alltihop på tok för snabbt med tanke på den lilla spelyta som faktiskt finns tillgänglig.

Varför Bosconian ens fick en C64-version sex år efter det att arkadspelet gjorde entré är märkligt bara det. Den som minns arkadoriginalet kan glädjas åt att spelet faktiskt kammade hem 1982 års Arcade Award för Best Science Fiction/Fantasy Coin-Op Game - bland annat slog det både Zaxxon och Gravitar på fingrarna.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!