Recension: Wii U

Chefredaktören granskar den första konsolen i den nya generationen

Efter den längsta konsolgenerationen hittills är det nu dags att börja spela på de nya maskinerna. Egentligen borde jag kanske säga "maskinen", för det finns ju bara en just nu. Nintendo är först ut i startfältet, vilket inte är speciellt förvånande trots att Nintendo Wii hamnade mellan Xbox 360 och PlayStation 3, och att maskinen har sålt över 80 miljoner exemplar över hela världen.

Detta beror helt enkelt på att Wii har slutat sälja och att fler och fler tredjepartstillverkare väljer bort plattformen när deras nya titlar ska lanseras. Nintendo ska idag vara glada ifall det säljs fler än en miljon exemplar på en månad.

1

GamePad är det allra mest intressanta med Wii U.

Detta förutspådde dock Nintendo och startade därför produktionen av Wii U betydligt tidigare än vad som först var tänkt. Inbitna spelare och folk i branschen började genast spekulera om vad det skulle bli för slags maskin. Vissa antog att Nintendo ville tvätta bort familjestämpeln och släppa en mycket kraftfull maskin som skulle locka över spelen med en hög rekommenderad åldersgräns, medan andra trodde att det handlade om ett helt nytt sätt att spela - precis som med Wii.

"Tack vare skärmen kan ett flertal genren i teorin förbättras rejält, kanske främst för de som har en samling av olika minispel."

Båda läger har fått delvis rätt. Nintendo har numera hoppat in i samma familj som konkurrenterna med sin högupplösta grafik och äkta surroundljud, och därmed har skapat ett intresse från utvecklare såsom Ubisoft, Activision och Electronic Arts. Sedan har vi också ett nytt tillbehör som eventuellt kan ändra sättet på hur vi spelar. GamePad är det officiella namnet på tillbehöret som gör handkontrollen riktigt stor eftersom den numera har en 6,2 tums stor tryckkänslig skärm.

Tack vare skärmen kan ett flertal genren i teorin förbättras rejält, kanske främst för de som har en samling av olika minispel. Teknikdemonstrationen Nintendo Land (5/10) visar ett läge med tre spel som förbättrar spelupplevelsen genom att en av spelarna har en bild som de andra inte kan se. Sedan kan skärmen även göra sig nyttig i andra genrer genom att visa upp innehåll som tidigare kom fram efter att ha tryckt på en menyknapp.

Onlinefunktionerna på Wii U.

Det som jag gillar mest är möjligheten att kunna spela vidare på kontrollen ifall någon annan vill använda TV-apparaten eller om jag vill sitta eller ligga på någon annan plats - precis det som Sony skröt om med PlayStation 3 och PlayStation Vita, fast för att sedan leverera ett minst sagt undermåligt stöd.

Verkligheten är dock något helt annat. Det fungerar klockrent ifall jag befinner mig i samma rum, oavsett om det är tre eller åtta meter bort. Jag kan inte med mina ögon se om det skulle vara någon som helst latens, och flera titlar med detta stöd tappar inte så pass mycket av upplösningen att det blir för svårt att spela. Sedan kommer vi till den kanske oundvikliga bristen.

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!