Eurogamer.se

Recension: Paper Mario: Sticker Star

Mario gör sig klistermärkvärdig

Att sätta ordet papper som prefix till ett annat ord brukar sällan vara något positivt. En papperstiger är mer skämmig än skrämmande och pappersexcercis eller pappersprodukter är inte heller särskilt upphetsande.

Det bekymrade dock inte Nintendo när de lät Intelligent Systems påbörja Paper Mario-serien till Nintendo 64 år 2000 - och ärligt talat är uppföljaren Paper Mario: The Thousand-Year Door bland det bästa i rollspelsväg jag någonsin spelat. Det är förmodligen med detta i bakhuvudet många längtat efter att fjärde delen, Paper Mario: Sticker Star, äntligen skulle få göra entré även här i Sverige (efter sin amerikanska premiärdebut) på Nintendos bärbara spelmaskin 3DS.

Återigen får Intelligent Systems äran att förverkliga pappersdrömmarna, och i ett försök att förnya sig - utan att gå alltför långt bort från originalkonceptet - satsar de alla sina papperspengar på klistermärken, eller stickers som de heter på engelska. En sticker är en bit papper du kan dra bort från kulissen och använda på annat vis, eller på samma kuliss men på ett annat ställe. Sticker-mekaniken genomsyrar hela spelet på det vis att den i stort sett ligger bakom all interaktion, alla färdigheter, alla pussel och alla strider.

"En sticker är en bit papper du kan dra bort från kulissen och använda på annat vis, eller på samma kuliss men på ett annat ställe."

Trailer för Paper Mario: Sticker Star

Den enklaste formen av en sticker är de så kallade battle stickers som Mario använder för att ta sig an de horder av goombas, koopas och shy guys som ständigt står i hans väg. De kan på olika sätt uppgraderas, men när en sticker väl används - framgångsrikt eller inte - är den påklistrad och borta för alltid. Överhuvudtaget är detta grundregeln för samtliga stickers, och kanske det som skiljer spelet mest åt från sina föregångare - stickers är engångsartiklar, så fäst dig inte alltför mycket vid dem.

Här känner vi dock igen arsenalen; en klubba att dunka huvuden med, en känga att hoppa huvuden med och diverse skal, blommor och svampar som används ungefär på det sätt du kan förvänta dig, om du är någorlunda bekväm med Mario-universumet. Lägg därtill att du ibland kan sno fiendernas typiska stickers också, och du har exakt 96 stycken att hitta och använda dig av. I sann Mario-anda finns det givetvis även ett museum där du kan samla alla dina stickers och beskåda dem.

"Jag är fortfarande rejält kluven kring huruvida jag gillar stickers som stridsmekaniskt grepp eller inte."

Jag är fortfarande rejält kluven kring huruvida jag gillar stickers som stridsmekaniskt grepp eller inte. Det som ser roligt ut på papperet blir lätt en repetitiv historia i spelet. Du använder en sticker åt gången; med ett tryck på x kan du förvisso använda flera stickers per omgång via ett skicklighetsbaserat roulettehjul - men grundprincipen är i stort sett alltid densamma. Även ordningen i vilken du anfaller fiender är satt från början och kan normalt inte påverkas.

Borta är även följeslagare, erfarenhetspoäng och att stiga i nivåer. Dina sticker kan uppgraderas, men bortsett från detta blir valmöjligheterna små och konceptet snabbt tunt som papper. En goomba som flyger kan inte attackeras med en klubba, men väl hoppas på. En karaktär med spetsigt huvud eller vapen kan inte hoppas på, och så vidare.

Sådana saker är maskerade som valmöjligheter i strider, men ska jag vara ärlig handlar det enbart om tidsfördriv för att Mario Paper: Sticker Star ska vara längre - i stort sett inte någonstans erbjuder vanliga fiender på vägen dig ett motstånd som på allvar stoppar dig, såvida du inte begår rejäla misstag.

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!