Eurogamer.se

Veckans Retrokanon: Cosmo's Cosmic Adventures

Och Retrokalkonen: Duke Nukem II

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans retrokanon: Cosmo's Cosmic Adventures (PC, 1992)

"Vad är grönt med röda prickar, har sugproppar som händer och ett överbett som Bart Simpson?", undrade Apogee Software.

1

Cosmo på skogspromenad.

Svaret är naturligtvis Cosmo - den utomjordiske pojken som skulle ha semester på Disneyland men istället måste rädda sina föräldrar som försvinner på en livsfarlig planet. Hans kosmiska äventyr är ett magiskt plattformsspel i fantastiska miljöer.

Lyckligtvis har den stackars, gröna killen två bundsförvanter i bakfickan: sugproppar och bomber. Med hjälp av sina minst sagt underliga händer kan han klänga sig fast i väggar och det som inte går att döda genom att hoppa på går förstås att spränga i luften.

Det hela vävs ihop med ett fantastiskt soundtrack av Doom-kompositören Bobby Prince. De starka färgerna och den genomknasiga musiken flyter fantastiskt bra ihop. Inte blir det sämre av att Prince snodde en ZZ Top-låt till titelmusiken.

Apogee skapade Cosmo under plattformsspelens guldålder i början av nittiotalet och det är en av titlarna jag tycker står sig bäst idag. Studion blev så småningom 3D Realms, men för några år sen återformades den. Nu håller jag bara tummarna för att de gör Cosmo 2 - och att det blir bättre än vissa andra uppföljare.

Veckans retrokalkon: Duke Nukem II (PC, 1993)

På ett av sina äventyr stöter Cosmo på en biffig, blond typ infryst i ett isblock. Om han sprängs fram levererar han skamlös reklam för Apogees kommande spel Duke Nukem II. Man kan undra om de över huvud taget hade någon skam i kroppen när de lät Duke Nukem II besudla Cosmo.

2

Duke sparkade varken rumpa eller tuggade tuggummi.

Jag gillade verkligen Dukes första äventyr. Jakten på Doktor Proton var en bra kombination av plattformshoppande och sköna miljöer. Tvåan kändes aldrig riktigt lika angelägen.

Visst fanns det förbättringar. Uppföljaren var snyggare, hade fler valmöjligheter och bättre ljud men det räcker inte att putsa på ytan alla gånger. Att man själv styrde kameran var nog det största misstaget. Det låter kanske som en kul grej att kunna se lite extra långt åt något håll i ett tvådimensionellt spel men här blev det bara irriterande. Det ledde oftast till att fiender inte syntes förrän det var försent och att röra sig upp och ned i höjdled blev en ren plåga.

Lyckligtvis räddade Apogee Duke några år senare när han blev tredimensionell och han blev för en tid en respekterad spelkaraktär igen. Synd bara att någon kom på tanken att faktiskt släppa Duke Nukem Forever (4/10).

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!