Recension: Call of Duty: Black Ops II (Wii U)

Ett spelkrig att förtränga

Det finns alltid två sidor av varje mynt, men i det här fallet handlar det om ett spel. Jag åkte iväg till ett recensionsevent för mer än en månad sedan för att recensera Call of Duty: Black Ops II (9/10) på Xbox 360, och både på plats och efteråt anser jag att detta skjutarspel har på en fenomenalt sätt visat för övriga inom genren hur det går att utveckla sig.

1

GamePad i flerspelarläget är inte att rekommendera.

Kampanjen formar sig efter skicklighet och val, medan flerspelarläget låter dig att kombinera vilka tio saker som helst. Jag hoppas verkligen att de andra har tagit en paus med utvecklandet av sina krigsspel för att se på detta exemplar och därmed förstå den ytterst nödvändiga förändringen som krävs av genren innan den på längre sikt självdör.

Just därför känns det hjärtskärande att behöva spela den usla versionen för Wii U. Spelet stödjer tre olika sätt att spela - GamePad, Pro Controller och Wii-mote med Nunchuck. Samtliga har stora brister som helt och hållet förstör min spelglädje.

"Det är tydligt att utvecklaren Treyarch har gjort det här som ett beställningsjobb utan någon som helst omsorg."

Jag börjar med GamePad för att se ifall utvecklaren har kommit på ett smart sätt att nyttja det unika i kontrollen. Det är fullt möjligt att spela allt på dess pekskärm, men här visar det sig snabbt att Black Ops II är anpassat efter en betydligt större skärm. Ett måste är att konstant använda siktet vid skjutande eftersom jag har det mycket svårt att se fiender på lite längre håll. Okej, det är kanske ett lyxproblem som jag kan leva med eftersom det ser bättre ut med en högupplöst TV.

Det första jag upptäcker är att nästan samtliga funktioner har fått nya knappar. Jag som har spelat detta mycket på både PlayStation 3 och Xbox 360 får enorma problem. Dessvärre går det inte heller att ändra på detta i menyer, utan jag får vackert lära mig de nya sätten att hoppa, ladda ammunition och krypa. Ifall du inte är van med spelserien på de andra konsolerna lär det säkert gå relativt smidigt, men för mig blir det ett mindre helvete.

Redan där börjar jag bli irriterad över kontrollen, något som blir ännu värre när jag testar flerspelarläget. Du kan säkert redan nu gissa dig till vad som visar på handkontrollens skärm, nämligen din klass, bonushjälpmedel om du tar massvis med poäng i rad och en karta. I teorin låter det som något ganska smidigt. Verkligheten är en annan.

Spela gärna, men inte på Wii U.

Om du är en veteran inom genren är du redan medveten om det absolut viktigaste - att alltid ha koll på vad som händer. När jag ska kika på kartan eller aktivera någon funktion försvinner min blick ner mot kontrollen. Efter att jag har gjort det jag var ute efter är jag med största sannolikhet död eftersom jag för ett kort ögonblick inte tittar på vad som händer i matchen. Jag kan inte heller strunta i den lilla skärmen eftersom flera funktioner finns enbart där.

Wii-mote och Nunchuck lyckas med bedriften att vara ännu sämre eftersom det är för få knappar och alldeles för ovant att styra min karaktär med en sidokontroll. Det tog inte en lång stund innan jag gjorde en så kallad ragequit - att i ett argt och frustrerande tillstånd bara stänga av spelet.

Ifall du kan leva med den konstiga knapplaceringen av funktioner är Pro Controller det naturliga valet, men om du redan äger en av konkurrenternas konsoler finns det ingen som helst anledning att köpa Wii U-versionen av Call of Duty: Black Ops II. Det är tydligt att utvecklaren Treyarch har gjort det här som ett beställningsjobb utan någon som helst omsorg. Då spelar det ingen roll om innehållet i övrigt är bra - allt blir ändå bara skit.

3 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Call of Duty: Black Ops II (Wii U) Jonas Aronsson Ett spelkrig att förtränga 2012-12-18T11:00:00+01:00 3 10

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!