Recension: Primordia

Ett prima äventyr

På senare år har Wadjet Eye Games gjort sig ett namn inom genren äventyrsspel. Med spel som Gemini Rue och Resonance har namnet blivit synonymt med välskrivna historier och välbalanserade pussel. När det gäller Primordia agerar de enbart utgivare och spelet har istället utvecklats av nystartade Wormwood Studios, men de som spelat tidigare spel av Wadjet Eye Games kommer ändå känna igen sig då spelet följer samma mall både till stil och kvalitet.

Primordia följer två robotar i en avlägsen framtid där mänskligheten av okänd anledning dött ut sedan länge. Kvar blev de robotar människan skapat och som i sin tur skapade nya robotar och så fortsatte det. När spelet tar vid har den karaktär vi får spela, Horatio v.5, fått sitt skepps kraftkälla stulen. Tillsammans med Crispin, robotkompanjonen Horatio byggt, får jag bege mig runt i vildmarkerna på jakt efter en ny kraftkälla innan båda robotarnas energireserver tar slut.

"När det kommer till äventyrsspel är det viktigaste för mig att handlingen driver spelet framåt, något som Primordia klarar med bravur."

Söta robotar gör saker tillsammans

På vägen möter vi en mängd färgstarka karaktärer och besöker märkliga platser. Bland annat får jag försöka visa min värdighet för en djupt religiös robot som sedan evigheter tillbaka vaktar en massiv bomb. Lite senare språkas det med en reparationsrobot som vet att det är lönlöst att försöka laga det skepp han jobbar på, men som den goda robot han är vägrar han självklart ifrågasätta sina instruktioner och lagar glatt vidare. Ingen resa genom ett dystopiskt framtidslandskap är heller komplett utan ett besök i en stad som kontrolleras av en enda AI.

3

Det har aldrig varit så mysigt att åka hiss.

När det kommer till äventyrsspel är det viktigaste för mig att handlingen driver spelet framåt, något som Primordia klarar med bravur. Att pusslen och gåtorna inte blir alldeles för obskyra och ologiska så de blir ett hinder är också viktigt, och det klarar spelet i alla fall med godkänt betyg. Handlingen och den karga världen smyger sig på mig och efter ett tag känner jag mig riktigt familjär med spelets två huvudkaraktärer och bryr mig om deras äventyr. Dialoger och texter är dessutom genomgående välskrivna och ger spelvärlden trovärdighet.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!