Eurogamer.se

Recension: Emergency 2013

Livet som räddningsledare

Det är svårt att recensera Emergency 2013 utan att vidröra det faktum att det i huvudsak är Emergency 2012 som texten handlar om. Det gäller nämligen att läsa ordentligt på baksidan på en del spel. "Innehåller hela Emergency 2012 deluxe" står det i det här fallet och strax under det står det att spelet även innehåller fyra nya uppdrag.

Med andra ord, har du redan spelat dig trött på 2012 års utgåva av spelet så har du redan spelat nästan allt av 2013-utgåvan också. För den här recensionen tänker jag dock utgå från att du är ny till serien.

Det är onekligen en frisk fläkt att få koncentrera mig på att rädda folk och hålla nere skador på material istället för att döda fiender och förstöra omgivningen som annars är brukligt i genren.

I Emergency 2013 tar jag mig an rollen som räddningsledare och styr över brandkår, polis, ambulans och annan räddningspersonal i ett antal scenarion där katastrofen allt som oftast är ett faktum.

2

Katastroferna står som spön i backen i Emergency 2013.

De uppdrag som återanvänds från den tidigare versionen av spelet är av väldigt varierad natur. Allt från att Eiffeltornet har rasat till torka och sjukdomsepidemier i Berlin. De nya scenarion som är unika för Emergency 2013 rör allihop en hypotetisk katastrof där magman i jordens innandöme börjat svälla och orsakar jordbävningar och vulkanutbrott.

Jag kan förstå den dramaturgiska poängen i att använda så storslagna scenarion men i ett annars rätt jordnära spel så känns det ibland lite väl pretentiöst när det är så överdrivna händelser.

Själva upplägget i spelet baseras på realtidsstrategi och jag dirigerar runt räddningsfordon och personal för att lösa olika problem som uppstår på kartorna. Det kan vara allt från att jaga terrorister i en villaförort till att klippa loss folk ur, och bärga bort, bilvrak medan polisen dirigerar om trafiken. Det är onekligen en frisk fläkt att få koncentrera mig på att rädda folk och hålla nere skador på material istället för att döda fiender och förstöra omgivningen som annars är brukligt i genren.

Spelet är dock inte helt utan våldsinslag eftersom polisen ibland får ta itu med beväpnade gärningsmän men det är en mindre del av spelet och huvudmotståndaren är tveklöst eld. I nästan alla uppdrag går större delen av tiden åt till att försöka släcka eldar eller begränsa deras framfart.

Till hjälp har jag en mängd olika fordon med olika användningsområden. En del brandbilar är fullastade med utrustning som motorsågar och vattenslangar medan andra är bestyckade med vattenkanoner och kan sättas direkt på att släcka eld eller kyla ner saker för att hindra spridning. Motorsågar går att använda för att fälla träd och på så sätt minska risken att elden sprids.

Möjligheterna är många och det leder ibland till överdrivet detaljhantering av personalen. Först måste brandmannen gå ur bilen, sedan måste jag säga åt honom att hämta motorsågen och till sist säga till om precis varje träd jag vill att han ska fälla.

Tyvärr upplever jag ibland att enheterna inte riktigt vill följa mina order, speciellt när det gäller vad jag säger åt brandkåren att ägna sig åt. Strax efter jag bett en brandbil kyla ner en byggnad nära eldhärden så slutar den och vänder sig till min stora frustration istället mot ett brinnande träd i närheten.

Eftersom spelet även innehåller förra årets uppdrag så finns det hela 20 olika scenarion och dessa är ofta omfattande och uppdelade i flera etapper men tyvärr är kampanjerna och dess uppdrag inte det roligaste i spelet.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!