Eurogamer.se

Recension: Baldur's Gate: Enhanced Edition

Föråldrat men förbättrat

På en gång vill jag tydliggöra att det märks att Baldur's Gate har fjorton år på nacken, och då samma spelmotor används för att förfina spelet idag blir det så klart begränsningar. Frågan är snarare hur mycket man kan göra för att få äventyret spelbart igen.

1

Det syns med en gång att det är en nyversion av ett gammalt spel.

Originalspelet går fortfarande att köra på moderna datorer. Tack vare gedigna satsningar från både fans och återförsäljare kan det spelas utan problem, men inte helt smärtfritt. Upplösningen är så pass låg att få som inte har nostalgiska skäl kan känna sig manade att lägga tid på spelet. Här har Overhaul Games gjort de viktigaste förändringarna för spelbarheten. Med den nya, högre upplösningen klarar jag mig utan ögonsmärtor i Baldur's Gate: Enhanced Edition.

Men även om det vid första anblicken känns skarpt är allt som krävs för att krossa illusionen ett snurr på mushjulet. En inzoomning visar att det är samma gamla motor under huven med pixlar stora som ärtor. Det finns helt enkelt en begränsning av hur mycket förbättringar en så här gammal spelmotor klarar av.

Nu är alla förändringar inte visuella. Det här är ingen högupplöst nyversion, utan som titeln antyder en förbättrad utgåva av Baldur's Gate. Till att börja med har klassystemet fått nytillskott från efterföljaren Baldur's Gate 2: Shadows of Amn. Det redan avancerade karaktärsskapandet får med andra ord ytterligare några dimensioner då nya underklasser och -raser har dykt upp - du kan numera ta dig an fantasymonstren som bland annat ogre, munk eller trollkarlsdräpare. Ju fler val desto bättre säger jag, och nyheterna känns absolut inte överdrivet kraftfulla. Det är snarare svårare att spela vissa av dem i originalet eftersom din karaktär startar äventyret på en mycket lägre nivå än i uppföljaren.

Tre nya följeslagare dyker också upp under spelets gång. De tillhör alla någon av de nya klasserna så att du redan under en första genomspelning får känna på dem. Här märks också att det har hänt en hel del sedan 1998. De följeslagare som finns med sedan originalet är en blandad kompott - det finns vissa med ett väl tilltaget bibliotek av uppdrag, röstbitar och interaktioner, men så finns det också ett gäng ganska gråa typer som mest hänger efter huvudkaraktären. Lyckligtvis hör den nya trion definitivt till den förstnämnda gruppen.

Med hjälp av bra röstskådespelare, välskrivna berättelser och varierande sidouppdrag tycker jag att Neera, Dorn och Rasaad är utmärkta tillskott till den redan lysande spelvärlden. De känns inte bara inkastade för sakens skull utan tillför alla något alldeles eget till Baldur's Gate. Sidouppdragen hör till de bättre och lägger dessutom till en försvarlig mängd speltimmar.

"Med den nya, högre upplösningen klarar jag mig utan ögonsmärtor i Baldur's Gate: Enhanced Edition."

Spelsekvenser från Baldur's Gate: Enhanced Edition

När de ställs i relation till originalmaterialet märks det ändå att tiden har gått och att vi förväntar oss andra saker av ett spel idag än i slutet av nittiotalet. De gamla karaktärerna känns förlegade i jämförelse. Det är inte bara att all dialog är inspelad hos de nya utan många skillnader ligger under ytan. Där kompanjonerna som finns med sedan gammalt har egna viljor av stål är de nya förmågorna, trots att de är mer levande på andra sätt, rätt mjäkiga.

Ifall jag inte uppfyller de gamla bikaraktärernas önskningar väntar trubbel. De slåss inom gruppen, de skriker och gormar, och vid vissa tillfällen sticker de helt sonika för att sedan vara borta för alltid. Det är en slags spelmekanik som i princip inte existerar idag. Personligen tycker jag att det är något av en frisk fläkt att mina handlingar får oåterkalleliga konsekvenser, men det är nog en smaksak.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!