Eurogamer.se

Förhandstest och intervju: Dead Space 3 (samarbetsläget)

I rymden kan bara din kompis höra dig skrika

Någonting känns fundamentalt fel och konstigt här. Jag sitter i ett källarrum under det välfyllda mässgolvet på Kistamässan och spelar Dead Space 3 i samarbetsläge. Det i sig är kanske ganska normalt. Det konstiga är snarare att jag gillar vad jag ser.

Det utannonserades under 2012 års E3-mässa att Dead Space 3 skulle komma med någon form av samarbetsläge. Mina första tankar var inte särskilt positiva, då det brukar kunna eliminera stämningen och skräckmomenten att ha någon annans kommentarer i öronen.

Om en halvtimme är det tänkt att jag ska grilla producenten Steve Papoutsis om spelseriens storhetstid, nedgång och oundvikliga fall ned i medioker action utan skräckelement. Dessvärre ställer demonstrationen till det för mig då det sätter ett par av mina frågor helt ur funktion och därmed avväpnar mig.

"De nya nekromorferna, och miljöernas mer vidöppna natur, gör att jag hela tiden är på helspänn."

Som tidigare känt gör Isaac Clarke sin återkomst i Dead Space 3. Han är inte särskilt glad längre, utan är mer eller mindre indragen i ett äventyr han helst hade sluppit. Det är inte bara längre Isaac mot namnlösa nekromorfer. Nej, det är Isaac inblandad i ett tvåfrontskrig mot både nekromorfer och soldater utskickade av unitologi-kyrkan. Att dessa två i sig ibland hamnar i direkt konflikt med varandra är någonting Isaac kan dra nytta av i strid.

Men nu var det samarbetsläget som var det primära syftet med besöket. Med varsin handkontroll, TV och huvudena instängda i ett par gigantiska hörlurar slungas jag och en annan spelare direkt in i spelet. I samarbetsläget får Isaac sällskap av en ny kamrat - John Carver, en soldat hos EarthGov.

1

Carver, den nya karaktären i Dead Space 3.

Platsen är Tau Volantis - en avlägsen och frusen planet. Inte den mest idylliska semesterdestinationen, men en plats som kan hålla ledtrådar till hur nekromorf-hotet kan utrotas. Tyvärr är planeten långt ifrån tom och fridfull. Både unitologi-kyrkan och nekromorfer har hittat den och jag och Isaac skjuter och karvar oss sakta fram igenom motståndet.

Då det är en ny planet, och ett nytt spel, har det tillkommit lite nya fiendetyper och de kräver allihop sin egen taktik eller lite nya vapentyper. Nytt i Dead Space 3 är hur vapenuppgraderingar går till. Till skillnad från de första två samlar man i trean på ritningar, vapendelar och kan hyfsat fritt kombinera ihop sina vapen i bästa Dead Island-stil. Huruvida vapnen går sönder lika lätt låter jag vara osagt.

De nya nekromorferna, och miljöernas mer vidöppna natur, gör att jag hela tiden är på helspänn. Ljuddesignen är som vanligt fasansfullt otäck och stämningsfull. Att jag hör min medspelares röst i headsetet gör ingenting för att lugna mina nerver när en nekromorf-klunga angriper oss och jag får panik för att jag har slut på stasis.

Samarbetsläget är i grund och botten en resa för Clarke och Carver genom den normala kampanjen, men det finns här och där lite platser där bådas närvaro krävs för att kunna öppna dörrar. Det finns alltså delar av spelet som är otillgängliga för enbart Clarke. Dessa sägs inte vara särskilt betydelsefulla för den större ramhandlingen, men går lite djupare in på Carver som karaktär och hans mentala problem.

Carver har nämligen blivit lite skadad av sina omständigheter. Han lider av ganska grava hallucinationer, både ljudliga och visuella sådana. Vid något tillfälle hör han och Isaac helt olika saker när en ljudlogg uppspelas och ett rum fullt av normala förvaringsskåp ser i Carvers huvud ut att vara fullt av människostora tennsoldater. Det känns kanske lite som ett billigt trick, men det fungerar oerhört effektivt och ger lite incitament till att uppleva delar av spelet mer än en gång.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!