Eurogamer.se

Recension: Anarchy Reigns

Med en schysst motorsågsarm slår man världen med häpnad

När det kommer till Platinum Games är det lite svårt att veta vad man ska förvänta sig. Studion som föddes ur askorna från det sedan länge nedlagda Clover Studios älskar att ta spelarnas förväntningar och fullständigt ställa dem på tvären. Med så pass varierade spel under bältet som MadWorld, Infinite Space, Bayonetta och Vanquish (8/10) är det svårt att precisera exakt vad studions specialitet är. Men gemensamt för titlarna är en extremt hög kvalité, att fokus ligger på att spelaren alltid skall ha full kontroll och att det skall vara roligt att spela. Och i framförallt de två sistnämnda spelen märks även att hårdkokt, högoktanig action är något som studion behärskar med bravur.

Anarchy Reigns känns som det oheliga giftermålet mellan Bayonetta och MadWorld, med lite Vanquish-karaktärsdesign strösslat ovanpå bröllopstårtan. MadWorlds inblandning blir extra tydlig då en av huvudkaraktärerna (Jack Cayman) även medverkar i det spelet, och precis som Anarchy Reigns hade den titeln delikat övervåld som mest framträdande tema.

"Anarchy Reigns känns som det oheliga giftermålet mellan Bayonetta och MadWorld, med lite Vanquish-karaktärsdesign strösslat ovanpå bröllopstårtan."

3

Kaotiskt är bara förnamnet

Tro inget annat - Anarchy Reigns är en orgie i glorifierat, stiliserat och vulgärt övervåld. Beväpnad med en hopfällbar motorsåg monterad på armen sågar sig Jack igenom tusentals cyborgmutantvarelser på väg mot upplösningen av kampanjläget. Och det görs med en lättsamhet och så överdrivet våld att det snarare blir löjeväckande än vämjeligt eller hiskeligt. Det balanserar då och då på knivsudden mellan vulgärt och rumsrent - om nu övervåld någonsin kan vara rumsrent - men oftast på rätt humoristiska plan.

Jack axlar hursomhelst rollen som en av flera prisjägare i en mörk och dyster framtid, där cybernetiska implantat och mutationer sargat de flesta människoöden. Prisjägarnas mål med livet är att jaga ner brottslingar, nedgöra dessa och samla på sig den hittelön som finns. Stadens polisstyrka verkar ha fullt upp med mindre grisiga brott, så de värsta massmördarna lämnas åt Jack och hans rivaler.

Ur två olika perspektiv - Jacks och polisen Leos - får vi följa en handling som har fler skruvar, twister och ett brokigare persongalleri än ett genomsnittligt Metal Gear Solid-spel. Det är inte svårt att se varför Platinum Games har fått i uppgift att hjälpa till med Metal Gear Rising: Revengance efter att ha sett eftertexterna rulla i Anarchy Reigns.

Karaktärerna och handlingen känns nämligen mer som ett hommage till Hideo Kojima än någonting annat. Dialogerna i sig är allt som oftast rena orgier i populärkulturreferenser och vinkningar till internetfenomen. Röstskådespelaren Steve Blum som gestaltar Jack gör sitt bästa för att försöka bräcka David Hayter som gruff Solid Snake-machoman och lyckas förvånansvärt väl.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!