Recension: Alien Breed (Vita)

Gammaldags älgjakt

Visst är det många av oss som på forum och kafferaster drömmer sig tillbaka till sin barndoms spel, och i ett obevakat ögonblick utbrister "Alltså, någon borde göra en nyversion av Spel X" eller "Spel Y var sjukt bra, jag skulle lätt köpa det även i dag".

Och visst; ibland fungerar verkligen nyversioner av klassiska gamla spel, men ibland fungerar de inte alls - ja, såvida vi med "fungerar" inte bara menar att slutresultatet är exakt samma spel som för 20 år sedan.

Alien Breed från Team17 släpptes under förra året på mobila plattformar med viss framgång. I år tänkte förmodligen någon att det vore en bra idé att låta även PS3- och Vita-ägarna få sin del av retrokakan, och därmed gavs en nygammal version av det 22-åriga spelet ut ånyo.

1

Alien Breed i ny tappning.

Problemet är att Alien Breed till PS Vita inte ger särskilt mycket för pengarna, annat än åt den som minns den varumärkesutmanande loggan med vattniga ögon - och knappt ens då. Att packa upp sin gamla Amiga 500 och köra originalet är klart att rekommendera framför detta.

Den stora skillnaden mellan en modern spelmaskin och en Amiga 500 är att din handkontroll nu har två spakar. Det möjliggör att du i spel som Alien Breed inte längre behöver röra dig som en stridsvagn med puffran framåt, utan kan exempelvis backa samtidigt som du skjuter framåt. Finesser som dessa är självklara i de flesta spel nuförtiden, men i fallet Alien Breed gör det bara spelet betydligt enklare än det är menat.

"Spel som Alien Breed tjänar dock verkligen inte på att bli enklare, då det i ärlighetens namn är i svårighetsgraden all tjusning ligger i dag."

Spel som Alien Breed tjänar dock verkligen inte på att bli enklare, då det i ärlighetens namn är i svårighetsgraden all tjusning ligger i dag. Den tillsnofsade grafiken är givetvis bra mycket tjusigare än originalet, men vi pratar ändå om ett ganska monotont spel sett rakt ovanifrån med simpla varelser och bara enstaka ljudeffekter. Jag får känslan av att jag bara springer fram genom korridorerna utan någon direkt fara, och enda gångerna jag dör är när den obligatoriska självförstörelsemekanismen hinner klocka ur innan jag nått tillbaka till utgången.

3

Den bortplockade Intex-terminalen.

Ytterligare en förenkling är att de klassiska Intex-terminalerna (ni vet, de där med otroliga 2,5GB RAM och inbyggd Pong) är bortplockade. Vid en sådan terminal kunde spelaren logga in och köpa nyttigheter som elektroniska nycklar, hälsa, ammunition och nya vapen för krediterna som samlas in på vägen.

Denna e-handelshop är nu allstädes närvarande närhelst du behöver den, och dessutom är det mycket sällan du behöver köpa något annat än fler nycklar för att öppna stängda dörrar.

Nu är det dock så fiffigt att du, likt andra nyversioner - som exempelvis spel ur Monkey Island-serien - kan växla mellan klassiskt och avancerat läge. Det innebär att du kan spela med originalgrafiken och stridsvagnsstyrningen, men innehållet i Intex-terminalerna sköts fortfarande av en bärbar e-handelsshop. Varför du hellre skulle vilja spela på detta vis vet jag inte riktigt, men det är kanske både bra och nästan obligatoriskt att möjligheten finns för den som vill återkoppla till originalutseendet.

2

Alien Breed i klassisk tappning.

På plussidan ska nämnas att du får mer än bara originalspelet Alien Breed; tillkommer gör även Alien Breed: Special Edition, Alien Breed: Convergence, Alien Breed: Valiance och Alien Breed: Synergy. De tre senare spelen är vardera fyra nya nivåer med karaktären I.P.C. Agent Stone, som i originalet är spelare 2 - i originalet spelar du i enspelaruppdraget som Johnson.

För att vara originalmekaniken trogen finns även möjlighet att samarbeta med en andra spelare, antingen över webbuppkoppling eller mot en bredvidsittande vän som då också måste ha en egen PS Vita. I detta läge måste ni båda två befinna er på samma skärm, precis som på originalet (i vilket ni såklart spelade på samma skärm), vilket kan kännas begränsande för upplevelsen men är helt logiskt med tanke på spelets karaktär.

4

Svenske Andreas Tadic var med och grundade Team17.

Det är inget fel på Alien Breed till Vita; det gör precis vad det ska - men spel med så många år på nacken mår bra av att behålla sin svårighetsgrad för att intresset ska vara.

Jag minns att Alien Breed var den typen av spel som krävde övning för att ens komma förbi nivå 2 och jag tror att tillverkaren gör sig en otjänst genom att fila ner detta, i och med att varken grafik, ljud eller stämning är saker som ensamma kan få dig att lägga mer än en timme på skjutandet.

Det kan jag tycka är synd. Förklarligt, men lik förbannat synd.

5 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Alien Breed (Vita) Jimmy Wilhelmsson Gammaldags älgjakt 2013-02-19T19:07:00+01:00 5 10

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!