Förhandstest: Sim City

Kan vi simma lugnt nu?

I slutet av förra året hade jag chansen att få spela en knapp halvtimme av kommande Sim City. EA och Maxis öppnade dörren lite mer på glänt när de bjöd in för en betydligt längre spelstund samt en pratstund med spelets huvudproducent Kip Katsarelis.

Balans är kanske det viktigaste att få rätt i ett resurshanteringsspel. Spelet får inte ha för hög introduktionströskel men samtidigt är det viktigt att spelet inte känns för lätt. Det gäller att det görs komplicerat nog att den hängivne kan plöja in massvis med tid utan att tröttna, men samtidigt så pass överskådligt att spelaren känner att de har full koll. Efter Sim City-dagen i ett välventilerat spelcafé i Stockholm är jag rätt säker på att Maxis lyckats.

2

En liten idyllisk stad

I början känns nämligen Sim City nästan lite för lätt. Det går enkelt att få en bra ekonomi och hålla mina simmar glada. Staden växer och finare byggnader börjar ploppa upp här och där längs mitt symmetriska stadsnät. Jag följer mina invånares önskemål och försöker lösa de små uppdrag de ger mig. Men så har jag plötsligt fyllt min lilla stads geografiska gränser och kan inte expandera mer. Inget större problem tänker jag. Staden är ju välmående och mysig med lika låga utsläpp som arbetslöshet.

Han upptäcker att jag stirrar och muttrar med ett snett leende "second city".

När jag nöjt slappnar av från spelet påminner min kropp mig om att jag inte har uträttat naturbehov på ett tag. På väg tillbaka från bekvämlighetsinrättningarna tar jag ett varv förbi övriga deltagare för att se vilka taktiker de använder. De flesta verkar spela ungefär som jag, men så går jag förbi den sektionen där EA huserar inbjudna Sim City-fans som får testa spelet.

En skäggig man från Finland har valt att spela på en likadan karta som mig. Till min förvåning och inte oväsentliga avundsjuka har han redan fyra gånger så höga befolkningssiffror! Mina fina flerfamiljshus påminner om tändsticksaskar i jämförelse med hans skyskrapor. Han upptäcker att jag stirrar och muttrar med ett snett leende "second city". Han zoomar ut och jag ser att han har rätt. Ytterligare en minst lika stor stad finns i samma trestadsregion.

Utmaning antagen! Jag ger mig tillbaka till min numera pinsamt outvecklade stad för att se vad jag har missat. Direkt märker jag att vägarna i staden inte är tillräckligt utvecklade för att industri, affärer och bostäderna ska kunna växa. En investering i större och bättre vägar gör susen och min befolkning fördubblas nästan direkt. Men jag är fortfarande långt från nöjd.

1

Det gäller att hålla koll på industrins framväxt.

I min iver att uppgradera och förbättra drar jag på mig en större och större ekonomisk skuld. Den löser jag snabbt med höjda skatter. Efter ett tag upptäcker jag att fler och fler höginkomsttagare flyr min stad på grund av skattetrycket (pinsamt låg i svenska mått). Det i kombination med en felsatsning på spårvagnar och ett byte från vindkraft till kärnkraft utan att ha tillräckligt många utbildade ingenjörer leder till att jag plötsligt har över tvåhundra tomma hus. Ekonomin börjar visa röda siffror överallt och min fina miljömedvetna stad börjar mer och mer likna Detroit.

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!