Eurogamer.se

Recension: Special Forces: Team X

Inget speciellt med dessa styrkor?

Spelmarknaden är idag fullproppad med skjutarspel som erbjuder tävlingsinriktade spellägen över internet. Battlefield lockar med stora, öppna kartor och fordon medan Call of Duty dominerar med sina hektiska matcher och finslipade koncept, samtidigt som det finns en mängd mindre titlar som försöker hitta sin egen nisch för att roffa åt sig en del av kakan.

2

En kul detalj är att du kan skicka en hund mot dina fiender för att distrahera dem.

Zombie Studios svar på genren är Special Forces: Team X - en tredjepersonsskjutare som tar till flera grepp för att skilja sig från mängden. Frågan är om spelet lyckas skapa en egen identitet eller riskerar att drunkna bland alla andra tappra försök?

En annan fråga är vad Special Forces egentligen erbjuder som ingen annan gör? Svaret rör sig främst om två saker. Först har vi den grafiska, serietidningsliknande stilen som verkar vara ett kärleksbarn mellan förstapersonsskjutaren XIII och den smått briljanta TV-serien Archer. Denna presentation gör att spelet omedelbart skiljer sig från alla brungråa skjutare som finns där ute idag och får grafik som liknar tecknad film att plötsligt kännas fräsch igen.

Men vi vet alla att fin grafik inte räcker långt om inte spelmekaniken håller samma klass. Lyckligtvis är den andra detaljen som gör Special Forces: Team X unikt ett helt nytt sätt att välja kartor att spela på. Istället för att rösta på färdiga kartor mellan matcherna får jag rösta på tre olika sektioner, såsom lagerlokaler, hamnkvarter eller soptippar. De tre som får flest röster pusslas sedan ihop för att bilda en unik karta. Detta bidrar till en lång rad olika kombinationer av banor att spela på, vilket gör att ingen match blir den andra lik. Jag tycker det är ett smått genialiskt grepp från utvecklarna som gör att spelets livslängd ökar avsevärt.

"Vi vet alla att fin grafik inte räcker långt om inte spelmekaniken håller samma klass."

En censurerad trailer för spelet.

Men det finns naturligtvis en baksida på myntet också. Spelet må erbjuda mängder av nivåkombinationer, men samtidigt är designen på dessa otroligt generisk och rentav så tråkig att variationen slösas bort. Ingen av kartorna får någon egen identitet och de brungråa nyanser jag nämnde tidigare smyger sig på.

Det som stjälper spelet totalt är dock dess kontroll. Jag anser mig själv vara en hyfsad spelare när det gäller tredjepersonsskjutare, men här är kontrollen så ryckig och oprecis att det tog tre hela matcher innan jag ens lyckades döda min första motståndare. Små justeringar resulterar i stora svepningar i spelet, samtidigt som stora rörelser på styrspaken ibland bara flyttar siktet lite grann. Kontrollen är det viktigaste i spel som handlar om taktik och reflexer, men här fungerar den under all kritik.

Special Forces: Team X innehåller flera spännande idéer som skulle kunnat mynna ut i ett riktigt bra spel, men tyvärr försvinner de i en hög problem som spelet dras med. Zombie Studios borde återgå till ritbordet och justera spelets kontroll samt lära sig att designa spännande kartor, först då kan Team X 2 bli spelet som detta misslyckas att vara.

5 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Special Forces: Team X David Wahlström Inget speciellt med dessa styrkor? 2013-02-22T11:00:00+01:00 5 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!